När Tommy Svanström och hans jaktkamrat kom till sin jaktmark bestämde de sig för att släppa beaglen Nova långt från ån som rinner genom markerna. Med en svag is ville de inte riskera att den gamla trotjänaren gick igenom om drevet skulle gå över vattendraget.

– Istället hände det här. Det känns fruktansvärt. Igår var det mest chock, och mycket att stå i. Nu har jag fått tid att tänka och det är så otroligt ledsamt, både för mig och min familj, säger Tommy Svanström när Svensk Jakt når honom på telefon på fredagsmorgonen.

Inga spår av varg

Att det fanns varg i trakten hade Tommy ingen aning om. Inga andra jägare, eller länsstyrelsen, heller för den delen. Trots att det till och från varit snö sedan jultid har inga rapporter om varg inkommit.

– Att min gamla hund skulle sluta sina dagar på detta sätt hade jag aldrig kunnat tro. Att hon fick göra det hon älskade in i det sista, och att hon var gammal är en liten tröst, men mest känner jag bedrövelse, säger Tommy.

”Att min gamla hund skulle sluta sina dagar på detta sätt hade jag aldrig kunnat tro. Att hon fick göra det hon älskade in i det sista, och att hon var gammal är en liten tröst, men mest känner jag bedrövelse.”

14-åriga Nova var pigg för sin ålder. Hon fick jaga en gång i veckan, men tyckte själv att det inte var tillräckligt utan var alltid den av Tommys hundar som var ivrigast när han drog på sig jaktkläderna.

– Hon tog upp ganska snabbt efter att vi släppt och det buktade fint. Jag stod på en mindre väg och passade, min kompis hade tagit ett pass inne i skogen.
Tommy hade enligt sin pejl cirka 400 meter till hunden, jaktkamraten 250, när det hände.

– På radion sa min kompis att han hört henne skrika och att något var fel. På pejlen såg det ut som att hon rörde sig lite, och vi började snabbt ta oss mot platsen. Men så sa han att det var slut, att hon låg död. Jag kunde inte tro på det, inte förstå vad som hade hänt.

”Så sa han att det var slut, att hon låg död. Jag kunde inte tro på det, inte förstå vad som hade hänt.”

Men så kom Tommy fram till sin hund. Hon låg död med ett kraftigt bett över ryggen och nacken.

Väntan på personal från länsstyrelsen blev lång i skogen. Tommy beskriver känslorna han då hade som chockartade.

– Jag kunde ju inte tänka mig att någon av mina hundar skulle kunna bli vargdödad. Inte här i Småland. Man kan säga att jag har fått en större förståelse för hur jägarna har det längre norrut i landet, där de har etablerade vargrevir.

Tog avsked

När länsstyrelsens personal kom till platsen konstaterade de omgående att Nova fallit offer för varg, men de behövde genom spårning och obduktion av Nova försäkra sig om att det var helt säkert.

– Bara 500 meter från angreppet höll de på med skogsarbete. Vi hade ju också rört oss i skogen. Vargen måste ha varit medveten om att det fanns människor i området men det brydde den sig inte om. När personal från länsstyrelsen spårade den gick den bara undan i lugn fart.

En avskedsstund

Innan Nova transporterades ur skogen ordnade Tommy en avskedsstund för sin hund.

– Barnen fick komma och ta adjö av sin kompis. Pojken är två år och förstod kanske inte så mycket, men min femåring är mycket ledsen. Ändå känns det bra att vi ordnade den stunden, det blir lättare för henne att förstå varför inte Nova är med oss längre, säger Tommy Svanström.

”Barnen fick komma och ta adjö av sin kompis. Pojken är två år och förstod kanske inte så mycket, men min femåring är mycket ledsen.”

Tommy kommer förstås att fortsätta att jaga trots det som hänt.

– Det är osannolikt att det här skulle hända, och risken för att det händer mig igen är minimal. Men det är klart, tillåts vargarna bli fler och sprida sig ännu mer i södra Sverige ökar förstås riskerna. Klart är att jag alltid kommer att tänka på det här när jag släpper hundar i framtiden, säger Tommy Svanström.