Jag kommer ihåg för ett par år sedan när min lärare förklarade för oss elever hur allvarligt det kunde bli om afrikansk svinpest, ASF, skulle upptäckas i Sverige, och hur stor påverkan det skulle kunna ha på samhället samt hur arbetet skulle se ut vid en eventuell upptäckt.

Jag anade inte att jag två år senare skulle vara en av de många jägare som bidrog till bekämpningen av ASF i trakterna kring Fagersta.

Jagar i området

Jag har många gånger varit med min svärfar och gästjagat. Drömmen om att själv bli en del av Hyppenbennings jaktlag hade länge funnits, och just denna dag skulle bli annorlunda. Vi hade hört att ett självdött vildsvin hittats ett par dagar tidigare, men ännu inte fått reda på orsaken.

Hunden markerade

Efter ett par timmar i skogen märkte vi att svärfars hund Isor stod stilla på samma plats, och vi bestämde oss för att gå dit. Väl framme möttes vi av Isor och ett dött vildsvin.

Lukten var något jag aldrig tidigare upplevt, där högsommarvärmen förvärrat stanken så mycket att det var svårt att stå nära. Än idag kan jag få kväljningar bara av tanken.

En sörja av rester

Svärfar kontaktade jaktledaren och informerade om vad vi hittat. Vi bestämde oss för att gå en liten runda på cirka 100 gånger 100 meter för att se om vi kunde hitta något mer, och bara 70 meter längre bort låg ännu ett vildsvin.

Nu endast en stor pöl av sörja, skinn och benrester. Denna lukt var brutal.

Markerade platsen

Vi markerade fynden på jaktlagets karta och bestämde oss för att åka hem. På kvällen grillades det kött, men tanken på dagens upptäckt gjorde att matlusten var helt borta.

Ett par dagar senare, väl hemma i Göteborg, fick jag ett samtal från min svärfar. Han berättade att det var afrikansk svinpest som påträffats i det hittade döda vildsvinet. Det första som kom upp i mitt huvud var bilden av min lärare och allvaret i vad jag nu fått höra.

Jag bestämde mig för att ta semester för att åka upp och bidra i arbetet och hjälpa det jaktlag som behandlat mig som en av dem under flera år.

Krävande insats

Under två veckor i september 2023 upplevde jag några av de tyngsta dagarna i mitt liv, både fysiskt och psykiskt. Jag, som knappt hunnit lära mig att passa ett djur, fick under större delen av dessa veckor släpa ut kadaver efter kadaver som hittats under sökinsatser av kämpande jägare och frivilliga som gått den nödvändiga utbildningen.

När jag tänker tillbaka på dessa veckor, där slit, svett, träningsvärk och illamående var vår vardag, fylls jag med ren stolthet. Att jag och hundratals andra jägare och frivilliga bidrog till att bekämpa ASF gör mig varm i hjärtat. Alla dessa fantastiska människor från olika delar av Sverige slöt sig samman för att nå ett mål.

Med stolthet och respekt

Jag har tappat räkningen på hur många mil och timmar jag rest fram och tillbaka till Fagersta sedan detta arbete startade, men en sak är jag säker på: jag ångrar inte en enda minut.

Nästan elva månader senare sitter jag i mitt hem i Göteborg som stolt medlem i det jaktlag jag så länge drömt om att få tillhöra.

Jag vill gärna dela min historia med er för att beskriva en liten del av arbetet där Jägareförbundet, SVA, Jordbruksverket, Frivilliga automobilkåren, jägare, frivilliga och många fler som bidragit i detta krävande arbete där alla har min tacksamhet och fulla respekt.

Magnus Roos