Kan det finnas några problem med att Naturvårdsverket med ena handen beslutar om jakt och med andra handen finansierar överklaganden av de besluten?
– Vi har ju olika roller på Naturvårdsverket. Ett är uppdraget att fördela pengar till organisationer som jobbar med miljöfrågorna, ett annat uppdrag är att genomföra miljöpolitiken där jakten är en del.

Men nu skriver Naturskyddsföreningen att bidraget ska gå till att driva processer mot era beslut. Är det inte då ett aktivt val att stödja det genom att ge bidrag till det?
– Ibland är vi på samma linje, men i det här fallet är det oss de prövar och det får vi ha respekt för. Även om det just nu leder det till fördröjningar och svårigheter så kommer vi på sikt att få ett system som är hållbart. Vi kan inte säga: ni får pengar, men ni får inte ifrågasätta vår verksamhet. Det vore ju helt orimligt.

Det finns inga trovärdighetsproblem med att ha två olika roller?
– Det är viktigt att vi pedagogiskt kan förklara varför vi har två roller, men så är det att vara i en myndighet. Vi får lära oss att både hantera det själva, naturligtvis, men också förklara för omvärlden att det kan bli på det här sättet.

Finns det andra konkreta fall där man gör på samma sätt?
– Det är inte helt identiskt, men sanering av förorenad mark kan mycket väl vara en sådan fråga där vi först ger pengar och sedan, i ett nytt skede, överklagar om lösningarna är de bästa. Jag förstår att omvärlden kan tycka att det är märkligt men motsatsen vore också märklig om vi ger pengar men inte bryr oss om hur lösningarna blir.

Ni har tidigare uttalet er besvikelse över alla överklagade rovdjursbeslut. Var det ärligt?
– Ja, framför allt skyddsjakten blir inte det verktyg som avsetts när det tas upp på det här sättet. Vi är besvikna ur det perspektivet att vi inte kan utöva skyddsjakt, som är ett verktyg som ska användas skyndsamt, när det blir processer.

Hur kan ni garantera ni att ni faktiskt gör det bästa i rovdjursförvaltningen i framtiden?
– Det vi kan göra är att ständigt ifrågasätta vad vi själva gör, och förbättra vår metodik och våra arbetssätt, och det är något som vi jobbat väldigt intensivt med de senaste åren. Och förbättra beslutsunderlagen så att de ska vara hållbara för prövningar.

Naturskyddsföreningen omsätter runt 200 miljoner kronor. Klarar de inte att finansiera det här arbetet utan ert stöd?
– Det vet inte jag. Det är inte det som är vår bedömning. Regeringen har ett uppdrag att förmedla pengar till miljöorganisationer för att de ska bidra till miljöarbetet och det är en väldig tydlig signal. Utifrån det så försöker vi fundera på vilka organisationer är det som gör viktiga och bra arbeten? Hur de i detalj använder medlen det vill jag inte styra. De har rätt att kritisera oss och ifrågasätta vårt arbete precis som alla andra. Vi kan ju inte bakbinda dem.

Att ni ger bidrag till att andra ska granska era beslut låter som ni har lågt förtroende för era egna jurister?
– Nej. Det är ett uppdrag vi har att få flera att verka. Vi jobbar på samma sätt med andra myndigheter och för näringslivet för att få dem att verka för miljömålen och miljömålssystemet. Vi tror inte att en part kan bära hela miljömålsarbetet.

2015 löper det här bidraget ut, du ser inga problem med att de får förnyat bidrag då?
– Inte under förutsättning att de fortsätta att jobba med miljöfrågorna på ett sätt som ligger inom ramen för vad regeringspolitiken, och EU säger.

Vad tror du att verkställandesidan av Naturvårdsverket tänker om det här?
– Det finns säkert olika uppfattningar om vad som är det bästa att göra, men jag tror att de allra flesta medarbetarna mycket väl vet att vi har olika roller och att vi kan hamna situationer där det upplevs som otydligt varför vi gör på det ena eller det andra sättet. Det är lite grand en vardag vi lever i, att ständigt balansera olika frågor och olika uppdrag.