Jenny Tinnert var med och flådde hjortkalven innan hon tog den med sig hem.
Foto: Privat

Vi fick en pratstund med Jenny Tinnert från Öland, som dragit särskild nytta av den styckningskurs som Jägareförbundets medlemmar fått i gåva i vinter. Hon har nu styckat sitt första vilt.

Du är just nu i färd med att ta jägarexamen. Berätta om det!

– Jag är gammal scout och har alltid varit ute mycket i naturen, både under min uppväxt och med familjen, och är intresserad av hur vi förvaltar djur och natur. Nu har en av våra grabbar fyllt 19 och vi funderade på vad vi skulle kunna ha gemensamt när han flyttar hemifrån. Vi har ingen erfarenhet av jakt, men bestämde oss för att gå Jägarskolan tillsammans och är så nöjda. Vi är båda förundrade över hur stor roll etiken spelar, det hade vi nog inte förväntat oss.

Ni är nyblivna medlemmar i Svenska Jägareförbundet?

– Ja, vi blev medlemmar efter årsskiftet. Jag hade sett meddelandet om att medlemmarna skulle få en styckningskurs, men jag hade kanske inte tänkt titta på den riktigt än…

Men så var du med på Jägarskolans jaktdag?

– Ja precis, jägarskolorna här runt Kalmar och Öland hade en jaktdag på Stora Glosebo hjortgård. Det var helt fantastiskt att få se och få en känsla för hur allt går till. Att höra skotten, leta upp djuret, det var så bra för oss nybörjare att få vara med om.

Hade du varit med och styckat vilt förut?

– Nej aldrig! Jag frågade Germund Eriksson, Stora Glosebos ägare, om han säljer köttet och han frågade om jag kunde stycka. Jag svarade att ”jag kan säkert lära mig” och då sa han att jag kunde få köpa djuret. Jag har en granne som är nybliven jägare och svetsare. Han har fixat i sitt garage så han kan hänga vilt om han skulle komma att skjuta något, så jag frågade om kroppen kunde få hänga hos honom för vi har ingen sådan plats än. Det gick bra! Jag var lite skakig efter beslutet, det var ju speciellt att lägga kalven i bagaget och åka hem.

Hur gick det?

– Jag tittade på kursen. Den var så bra och upplagd utifrån olika djur. Man ser att det är otrolig skillnad mellan en stor älg och en liten hjortkalv som det här var. När kalven hängt några dagar gick jag över till grannen. Jag hade inte trott att styckningen skulle ta så lång tid som 4,5 timme. Då hade jag inte tagit hand om det som skulle bli färs heller, utan bara de större bitarna.

– Grannen fick två bitar och var jättenöjd. Styckningen var lärorik för honom också och jag som tycker att det är spännande med anatomi och fysiologi tyckte det var väldigt roligt att titta på musklerna och de olika delarna. Nu ligger allt i frysen och filéerna ska vi plocka upp när vi har klarat teorin.

Har du några tips till andra?

– Det är bara att våga! För att lära sig måste man våga ta tillfällena i akt när de kommer. Och våga fråga – alltid lär man sig något.

Isabel Mena-Berlin