Lunneryd gick igenom de tre sälarterna och presenterade siffror på hur stora stammarna är.
Gråsäl i Östersjön: 40.000–55.000. Trots jakt och bifångst är den årliga tillväxten 2.500–5.000 djur. Mer än hälften kan betraktas som svenska sälar.
Knubbsäl i Västerhavet: Minst 25.000 varav två tredjedelar kan sägas finnas längs den svenska västkusten. Tillväxten utöver av människan orsakad dödlighet är 1.350–2.700 individer.
Utöver det finns det en koloni på cirka 1.000 knubbsälar i Kalmar sund, som med hänsyn till internationella konventioner inte får jagas förrän de överstiger 10.000 djur.
– Då har ni en ny Ölandsbro att gå på, skojade Sven-Gunnar Lunneryd med mötesdeltagarna.
Vikare i Bottenviken: 20.000–25.000 djur med en årlig tillväxt på 1.350–2.700 sälar. Ungefär hälften kan betraktas som svenska. Utöver det finns några tusen vikare i Rigabukten och Finska viken.
– Vi låser oss fast i ett resonemang om hur sälstammarna växer i procent, men det är hög tid att vi börjar diskutera de faktiska talen. När vi gör det inser man att vi står inför en fullständig sälsexplosion, sa Sven-Gunnar Lunneryd.

Fortsatta bekymmer
Lunneryd gjorde en återblick till 1994. Då gick starten för programmet sälar kontra skador på fisket. Sedan dess har man arbetat för att minska problemet.
– Och under samma tid har gråsälstammen ökat sex gånger. Det är inte märkligt att vi har fortsatt stora bekymmer för det kustnära fisket, sa Sven-Gunnar Lunneryd.
Han efterlyste ett helhetsgrepp. Idag tar myndigheter beslut som motverkar varandra, och som motverkar möjligheterna till ett hållbart fiske. Lunneryd betonade också det förödande beslutet i EU att förbjuda handeln med sälprodukter.
– 631 av våra folkvalda i EU-parlamentet tycker det är bättre att vi vräker tillbaka sälen för att ruttna i havet än att vi tar hand om den. 31 var emot en sådan ordning, sa Sven-Gunnar Lunneryd och det var inte svårt att förstå vad han ansåg om det beslutet.

Mycket svårt skytte
Lunneryd argumenterade mot riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné som tidigare under dagen ansett att Naturvårdsverket tagit ett riktigt skyddsjaktbeslut för 2016. Som exempel tog han en fiskare som inte har möjlighet att jaga i närheten av sina redskap från land.
– Norr och syd om hans vatten går det att jaga från det jag kallar sälklippor. När det skjuts säl där underlättas hans situation. Att få motsvarande uttag genom jakt från båt är inte möjligt, eftersom det skyttet är så fruktansvärt svårt att inte ens de säkraste skyttar klarar av det, sa Sven-Gunnar Lunneryd.

Licensjakt behövs
– Däremot delar jag din slutsats att det är hög tid att vi får licensjakt på säl, fortsatte Lunneryd, riktad till Ligné.
– Nedgången i fiskbestånden beror inte på sälen, utan på människan. Men nu är sälarna så många att begränsningar av fisket inte hjälper. Sälarna måste bli färre.
Sven-Gunnar Lunneryd visade hur torsken i Västerhavet visat tecken på uppgång i samband med de omfattande sjukdomsutbrotten bland knubbsäl 1988 och 2002.
– Därför är mitt råd att vi i samband med nästa epizooti på västkusten, för en sådan kommer, ser till att det blir en beståndsreglerande jakt på knubbsälen. Då kan torskbestånden få en chans att återhämta sig, sa Sven-Gunnar Lunneryd.