Hundföraren Bengt Nordström, även han från Ånge, har det som krävs för att få skottchans på björn. Den 7-årige finnstövaren Eilert har näsa och stort intresse för jakt på björn och lo, och de generna har han fört över på den drygt 1,5-årige blandstövaren Harry. Tillsammans löste de båda hundarna morgonens uppgift med glans – efter flera misslyckade försök med andra hundar.
Den björn som fälldes på fredagsmorgonen har hållit till i ett mycket begränsat område där jägarna i Brattbäcken-Karbäcken haft den på fötter flera gånger under den pågående björnjakten.
När de egna hundarna har misslyckats ringde man Bengt Nordström.
– Vi hade en ny skit sent igår kväll, så vi hoppades att den skulle vara kvar i närheten, säger Anders Eriksson som jagar på Karbäcken-Brattbäckens vvo.

Eilert visade vad rutin betyder
Ännu en björnskit tidigt på fredagsmorgonen satte hundarna på spåret. Efter cirka en kilometer var björnen på fötter och passerade flera av skyttarna innan den valde att springa in på grannmarken.
Där lämnande den yngre hunden drevet. Men Eilert visade vad rutin betyder.
Eilert höll i ordentligt. Under jakten sprang hunden 2,2 mil.
– Efter en timme var han tillbaka med björnen, och då var också Harry med och skällde. Det här är första björnen som är skjuten för Harry, säger Bengt Nordström.
Mikael Ahnström stod vid en vändplan och björnhanen kom exakt där han hade trott.
– De följer ofta något traktorspår och jag hörde att hundarna var på väg rakt mot mig, säger Mikael Ahnström.
För jaktlaget var det en upplevelse att höra Bengt Nordströms hundar. Ett klingande björndrev som försvinner och återkommer en timme senare drev upp spänningen rejält.
– Vi sköt två björnar här för sju år sedan, men sen dess har det inte lyckats. Det krävs duktiga hundar,  säger Lennart Johansson, en av jägarna i Brattbäcken-Karbäckens vvo.