
David Lucas fick skjuta sin speciella älgtjur för sin egen hund, på sin egen mark under en rasande spännande jakt. Mycket bättre än så blir det inte. Foto: Jan Henricson
David fick skjuta en tjur utöver det vanliga
Med tanke på omsättningen på tjurar i älgstammen har inte särskilt många jägare sett en gammal tjur som gått i retur. Än färre har fått skjuta en. I varje fall inte i södra Sverige. David Lucas hör till undantagen, då han i höstas fick fälla en tjur, plus 13 år gammal, med både mäktiga och märkliga horn.
David Lucas bor och jagar utanför Grimslöv i Alvesta kommun. Gammeltjuren fick han skjuta för sin egen hund, på sin egen mark. Bara det gör det hela till en extra upplevelse. Tjurens ålder och speciella horn gör det till extra allt.
– Vi har både sett och fått bilder på tjuren i flera år vid det här laget. Första gången var 2018 då pappas hund hade ställt den. Men då var det fullskjutet på vuxna djur så den fick löpa. Och det var ju lyckat med tanke på vad som sedan hände, säger David Lucas med ett brett leende.
Som bortblåst
Efter det har tjuren med något undantag visat upp sig framför åtelkamerorna årligen. Jägarna har också hittat fällhorn som tillhört den gamle älgen.
– Men under älgjakterna har den varit som bortblåst. Vi är flera jaktlag och många jägare i trakten så det är minst sagt märkligt att ingen har sett den, funderar David Lucas.
I år visste David att den fanns på jaktlaget Skallekullas marker. I varje fall två dagar innan premiären på hemmamarken den 18 oktober. Om den skulle vara kvar var förstås en annan fråga.
Fast i upptaget
– Vi är flera hundförare i laget och lottar vilka såtar vi ska gå i. Jag fick passa i första såten, men fick släppa min tioåriga gråhund i andra. Jag gick i ett område söder om hemgården där det är flera stora Gudrunhyggen, eller Gudrunskog kanske man ska säga vid det här laget. Och det dröjde inte länge förrän tiken fick slag.
David såg på pejlen hur hans hund började ringa. Hon har alltid varit försiktig med upptaget, och antagligen är det därför hon haft lätt för att få älgar att stå.
– Hon gjorde flera ringar som blev tätare och tätare innan hon började skälla, och det stod fast. När jag var på väg fram mot ståndet såg jag att pappas hund var på väg att ansluta, och var rädd för att det skulle gå loss, men älgen blev kvar. Jag var inne på 30 meter när jag såg att det var en stor tjur, som stod och svängde med huvudet, än åt den ena hunden, än åt den andra.
Ny ansmygning
David fick inget läge i den täta Gudrunskogen och plötsligt gick det loss. Han trodde att chansen var förlorad. Han hann på radion meddela passarna att en stor tjur var på gång, men bara 100 meter bort blev det åter stopp.
– Jag fick backa tillbaka för att komma i rätt vind för att göra en ny ansmygning. Nu stod tjuren där det om möjligt var ännu tätare, och jag var bara 10–15 meter ifrån honom när jag kom åt att skjuta.
Tjuren föll på platsen. Och vilken tjur det var. David Lucas hade inte innan han kom fram till den sett vilka märkliga horn den ståtade med.

Han berättar sin jakthistoria på Jägareförbundet Kronobergs kontor i Huseby, söder om Växjö. Med är också jaktvårdskonsulent Elias Turesson som efter att han hörde talas om David Lucas märkliga tjur har velat se och mäta trofén.
– För inte så länge sedan var det helt otänkbart att vi skulle ha tjurar som blev så gamla som denna. Men det finns en annan syn och en annan kunskap om älgförvaltning nu för tiden, och det ger resultat, säger Elias Turesson som i höst har mätt flera horn från tjurar som tillåtits bli så gamla att de med rätta kan sägas vara kapitala.
Ett stånghorn
Elias Turesson.
David Lucas kanske beskriver hornen bäst, med att konstatera att det verkar som om det av hornmassan som skulle brett ut sig till skovlar i stället har blivit tjocka stänger och grova spetsar.
Taggantalet beror lite på hur man räknar. 11 plus 8 gör det till en udda 22-taggare. Men så många kvalar inte in för att bedömas då längden på några är kortare än basen, vilket är gränsen för att en tagg ska räknas som en tagg, enligt regelverket.
Elias Turesson tror efter att ha tittat på hornet att de högsta poängen blir om han mäter det som stånghorn. För säkerhets skull mäts det också som en skovel.
– Jag brukar alltid göra så. Det är inte särskilt mycket extra arbete och det är roligt att jämföra. Och så ser man ju vilket som ger högst poäng, även om det brukar vara givet på förhand, säger han.



Efter att ha mätt utlägg och skovelbredder, längd och omkrets på taggarna och gett trofén ett halvt poängs avdrag för att någon tagg sitter lite märkligt, visar det sig att Elias Turesson har rätt.
Trofén blir högst värderad som stånghorn med 282,76 poäng – alltså silvermedalj. Men den får silver även som ett skovelhorn med 275,15 poäng.
– Roligt, säger David, som hade trott att det skulle stanna vid ett brons.
– Men det spelar på ett sätt ingen större roll. Att få skjuta en sådan här tjur på min egen mark för min egen hund, på en jakt som var hur spännande som helst är belöning nog.
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.








