Bisam där bisam inte ska finnas
När Hanna Aspengren var ute och paddlade med sin scoutpatrull fick hon se ett djur som hon inte kände igen. Men mobilkameran var snabbt framme och på bilden syns ett vilt som egentligen inte ska finnas på Småländska höglandet – en bisam.
Det ska erkännas först som sist, inom redaktionen och bland andra vi visat bilden för, har det varit lite delade meningar om vad det är för djur Hanna Aspengren lyckades fånga med sin kamera. Bäver, säger en del. Bisam, säger andra.
Svensk Jakts tidigare Norrlandsredaktör Bernt Karlsson, med lång erfarenhet av både bäver och bisam, är säker på sin sak:
– En bisam. Man ser visserligen inte svansen men hela intrycket av djuret, storleken, hållningen, talar för bisam.
Hanna Aspengren såg bara djuret en kort stund, innan det försvann in i ett hål i strandbrinken på den lilla ön i ett viltvatten mellan Ekenässjön och Vetlanda.
– Men jag vet ju hu en bäversvans ser ut och en sådan tyckte jag inte att det här djuret hade, säger hon.
Fått lift
Om vi bestämmer djuret till bisam står en sak absolut klar. Det har inte tagit sig till Vetlanda på egen tass.
– Även om bisamens frontlinje går någonstans vid Höga kusten just nu så har det exemplar som siktats vid Vetlanda fått lift den sista biten, säger Bernt Karlsson.
Det är för övrigt inte första gången bisam observeras där den egentligen inte ska finnas.
– Ja, det har hänt förr. Bland annat i Jämtland för en del år sedan. Då blev det bisamstackar på hösten och det verkade som att bisamen fått sig en skjuts, säger Bernt Karlsson.
Svårfångade honor
Men det blev ingenting av det. Bisamförekomsten dog ut.
– Att det är svårt att lyckas med utsättning tros bero på att de bisamer som är i farten vid islossningen och någorlunda enkelt kan fångas uteslutande är hanar. Som bekant behövs det också honor för att det ska bli något av det hela, säger Bernt Karlsson.
Men blir det en riktig etablering kan det gå fort.
– Ja, om förutsättningarna är de rätta har bisamen en hög föryngringstakt. Som vildkaniner ungefär. Vi brukar säga att när bisamen når Mälardalen kommer den att få riktig fart. Men den sprider sig väldigt långsamt, säger Bernt Karlsson.
Nå, vad säger ni, våra skickliga läsare om saken?
På Svensk Jakts Facebooksida går det att tycka till i ämnet. Är det en bisam som fotograferats utanför Vetlanda, eller är det något annat?
Artfakta
Bisam, Ondatra zibethicus, togs för sin värdefulla päls från Nordamerika till Finland i början av 1900-talet. I mitten på seklet spred sig arten till Sverige och har sedan fortsatt söderut längs den norrländska kustslätten.
Spridningen sker med cirka tio kilometer per år och artens frontlinje ligger nu i mellersta Norrland.
Ett säkert tecken på bisamförekomst är de typiska hyddorna. Något klimat- eller miljömässigt hinder för fortsatt spridning söderut i landet finns inte.
Källa: Jägarskolan/Svenska Jägareförbundet
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.









