Naturvårdsverket beslutade om nya miniminivåer för varg i maj 2019.

Fördelningen resulterade i att norra förvaltningsområdet och Jämtlands län fick en föryngring, som motsvarar tio vargar.

Beslutet väckte kritik. Flera samebyar menade att de inte fått möjlighet att komma med synpunkter samt att en vargföryngring skulle innebära stora negativa konsekvenser för rennäringen.

Svenska Samernas Riksförbund, SSR, anser även att samebyarnas rättigheter måste väga tungt.

Inte bland ren

Nu har Förvaltningsrätten i Stockholm avgjort frågan och så här resonerar domstolen:

”Förvaltningsrätten ifrågasätter inte det som samebyarna har fört fram om de svårigheter som förekomsten av varg medför. Det är vidare ett mål med rovdjurspolitiken att varg inte ska förekomma i renskötselområdet. Förvaltningsrätten anser dock att det inte är till följd av Naturvårdsverkets beslut som skadorna har uppstått. Naturvårdsverket har i sitt beslut utgått ifrån var föryngringar av varg redan finns och enligt verket har det funnits en vargföryngring i Jämtlands län sedan 2011.”

Domstolen hänvisar också till att skyddsjakten varit lika hög 2016 som 2019-2020 och att samebyarna inte kunnat visa att det finns en samband mellan Naturvårdsverkets beslut och de skador på renskötseln som drabbat samebyarna.

Finns skäl

Vidare hänvisar Förvaltningsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen som i ett mål om licensjakt på varg konstaterat att det inte finns skäl att ifrågasätta det vetenskapliga underlag som Naturvårdsverkets bedömning av vargstammen bygger på.

”Sammanfattningsvis anser förvaltningsrätten att Naturvårdsverket har haft skäl för sitt beslut att fastställa en föryngring för Jämtlands län. Förvaltningsrätten anser att det som samebyarna har fört fram om formella brister i Naturvårdsverkets beslut inte utgör skäl till att ompröva det. Förvaltningsrätten anser vidare att samebyarna inte har gjort sannolikt att det är till följd av det överklagade beslutet som samebyarnas möjligheter att bedriva rennäring har försvårats.”