Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 1/2016.

Vargens vara eller lite mindre vara. Det myt­om­spunna och samtidigt vackra djuret har skapat två läger av tyckande. För det är ju faktiskt det som det handlar om. Att hålla nere beståndet, helt enkelt att förvalta arten, precis som man gör med alla andra arter vi har i Sverige.

Efter förberedelser, inhibition, överklaganden och nya beslut så kom jakten i Värmland igång till slut. Vargjaktsmotståndarna gillade förstås inte beslutet som togs av kammarrätten i Göteborg. Jakten kunde börja och även om nya överklaganden tillkom så låg den till slut där framför mig i snön.

Att kunna smälta in och bli ett med omgivningen är viktigt för passkytten vid jakt på varg. När jägarna intagit sitt pass lägger sig tystnaden. Minsta lilla ljud kan skrämma iväg vargen. Foto: Emil Malmborg

Även om det är älgen som brukar betecknas som skog­ens konung så var det precis den känslan som kom över mig med den skjutna vargen framför mig i snön. 52 kilo tung med stora och vassa tänder, väl anpassade för att kunna bita genom både kött och ben.

Att det var alfahannen gjorde inte stunden mindre ­speciell.

För det är något extra med stora rovdjur. Det är kanske någonstans däri fascinationen ligger. Men det är antagligen också problematiken. Det är ett farligt djur och ett sådant vill man inte ha nära inpå sitt hem.

Det har berättats om vargspår i sandlådor på tomten, eller om hur en varg morrat på en kvinna med barnvagn och självklart om alla de hundar som strukit med.

Spänningen stiger

Den här lördagsmorgonen är det ett sextiotal jägare som samlats i Hässlingberg utanför Torsby i Värmland. Samtidigt är det också full aktivitet i grannjaktlagen så det går säkert att räkna in flera hundra jägare under denna vargjaktens andra dag.

Dagen innan hade det skjutits en varg i området och ytterligare några vargar utanför Sunne en bit söderut i Värmland. Men det är en bit kvar till de 24 vargar som får fällas. Efter att jakten blivit avblåst bara timmar före jaktstart veckan innan är nu entusiasmen åter på topp.

Att jaga varg skiljer sig en del från andra jakter. Spåraren går i vargens spår och passkyttarna omringar det område där spåraren tror vargen är på väg. Foto: Emil Malmborg

Det ska jagas varg i Kläggenreviret och länsstyrelsen har räknat med att det ska finnas sex individer i området. Inventeringssiffror som senare ska visa sig vara felaktiga i mer eller mindre alla revir.

Nu är vargen svår att hålla koll på – och att räkna dem till antalet verkar inte vara någon lätt uppgift. Det ­prat­as om att det finns 200 vargar i Värmland men siffran är antagligen betydligt mycket högre enligt Eva Forsgren, ­ordförande i Torsby jaktvårdskrets.

Måste utvecklas

I ett pressmeddelande från Jägareförbundet Värmland talas det om att inventeringen måste utvecklas.

– Viltstammarna är på flera håll på väg att krascha, samtidigt som vargstammen fortsätter att växa. Det är en fullständigt ohållbar situation, säger Lennart Johannesson.

”Det ska jagas varg i Kläggenreviret och länsstyrelsen har räknat med att det ska finnas sex individer i området. Inventeringssiffror som senare ska visa sig vara felaktiga i mer eller mindre alla revir.”

Stämningen i Hässlingberg är koncentrerad när jägarna förbereder de allra sista detaljerna inför jakten och skriver på deltagarlistan. Spårare skickas ut och snart kommer rapporter om att man hittat vargspår i två områden. Efter att ha dividerat en hel del och ha studerat kartan skickas passkyttarna ut.

Luttrade jägare, men med väldigt lite erfarenhet kring vargjakt, tar lunchmackan, kaffetermosen och gör sig beredda på en lång väntan i ett stilla och tyst vinterlandskap.

Lång väntan

Väntan blir lång men strax före solens nedgång lyckas både grannjaktlaget och Hässlingbergsgänget fälla var sin varg.

– Hon kom lugnt spatserande en bit in i skogen, mitt i röken från elden, säger skytten.

Han tänder ofta en liten eld för att värma sig, den verkar inte skrämma djuren och tydligen inte vargen heller.

När Per Larsson från länsstyrelsen någon timme senare, i skenet från pannlampor, tagit sig en titt på vargarna konstaterar han att de båda är ungdjur och i likhet med gårdagens fällda varg antagligen årsvalpar. Nio månader gamla och födda i juni månad.

– Det vet man genom att man känner på deras ben, finns där en knöl strax under knäleden så är det ett ungdjur, säger Per Larsson.

Färska spår på söndagen

Under söndagen samlas strax över 50 jägare och även den här morgonen finns tydliga och färska spår av varg i ­området.

Jägarna placeras ut längs med en väg och spårare skickas in efter vargarna. Det är minst två individer, varav en är en hona som löper och som lämnar ett tydligt blodspår i snön. Vargarna har ganska nyligen ätit frukost, spåraren meddelar över radion att han träffat på en halväten älg.

Men några skott hörs inte och klockan tickar förbi lunch innan det kommer rapporter om att spåren leder ut ur området där jägarna sitter. Snabbt tas beslut att organisera om skyttarna. Efter en del svårigheter slår jägarna en ring kring området där man tror sig veta att vargarna finns.

En hona på 24 kilo, en lättviktare i jämförelse. ”Hon kom lugnt spats­erande en bit in i skogen, mitt i röken från elden,” säger skytten om sin nedlagda varg. Foto: Emil Malmborg

När alla är på plats och tystnaden lägger sig kommer det rapporter från grannjaktlaget, det är vargar på väg från ­deras håll också. Inge Bönström, en av jaktledarna, står med ett antal jägare längs med en slingrig skogsstig och väntar under total tystnad. Det enda som hörs förutom en hackspett är Inge Bönström när han då och då viskar något i sin radio.

– Det är två vargar på väg mot oss från ena hållet och fyra vargar på väg mot oss från andra hållet, säger han.

Det är en speciell känsla att veta att skogen runt om oss är mer eller mindre full av vargar. Och att det kanske inom kort kan dyka upp en varg i skogen precis där vi står.

Hög knall

Men det blir inte så, bara nästan.

Först hörs en hög knall av ett skott inte långt från oss. Sen sprakar det till i radion, det verkar vara en bom.

Någon minut senare kommer det nya besked. Vargen ligger. Det är skytten bredvid oss, inte mer än dryga 100 meter bort som fällt ett hondjur.

Foto (i hägn): Olle Olsson

När jag någon minut senare står ensam i skogen framför den döda vargen fylls jag återigen av den där speciella känslan. Den har inget med vargens vara eller inte vara att göra. Det är mer en känsla av vördnad inför naturen och dess invånare.

Jag kan inte låta bli att titta på vargens bröstkorg, mest för att se så att den inte höjer och sänker sig.

Då smäller det igen, först ett skott, sen snabbt ett antal till. Några minuter senare rullar det åter igen nya knallar ut över skogen. Det uppstår en del osäkerhet vad som har hänt men det visar sig att det fällts två vargar till varav en är alfahannen.

Blir skyggare efter jakt

Lennart Johannesson.

Alfahannen var varg nummer 12 i ordningen. Redan efter 12 dagars jakt är de tillåtna 24 vargarna fällda och jakten lyses av.

– Vi har lärt oss mycket, vi har ökat kunskaperna kring vargjakt. Vi har dessutom lärt ett antal vargar att undvika människor, de har blivit skyggare, säger Lennart Johannesson.

Vilket även är en av anledningarna till att jaga varg. Det är inte bara för att få ner beståndet på vissa ställen, utan även att lära vargen att hålla sig undan.

”Om det finns en knöl strax under knäleden så är det ett ungdjur,” konstaterar Per Larsson från länsstyrelsen. Foto: Emil Malmborg

På kvällen samlas jaktlaget igen, de tre vargarna inspekteras av länsstyrelsen och dokumenteras med hjälp av mobilkameror av jägarna. Sedan skickas skinnen  till konservatorn för beredning. Skytten får skinnet men kroppen och huvudet går till länsstyrelsen.

När jag rullar hemåt i min varma bil kan jag inte låta bli att tänka på detta stora rovdjur, jägarna och människorna som bor i varg­land. Jag tänker även på vargvännerna. Det känns som att man skulle vilja sätta punkt i debatten, komma fram till ett beslut som gäller.

Emil Malmborg