Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 12/2013.

Vi lämnar fikat i bilen. Nu ska vi ju jaga.

Erik Malm har inte tid för oväsentligheter. I varje fall inte när rävjakt står på programmet. Och vad kan vara bättre att ägna sig åt en vecka när skolan inte kallar, när det är nysnö nästan varje dag och när man har en av Sveriges bästa rävstövare som inte vill något annat än att jaga.

– Inte mycket, kan faktiskt inte komma på något, skrattar Erik samtidigt som han låter Drilla komma loss.

Erik Malm och hans finnstövare Drilla. Om det bara hängde på Erik vore stövarjaktens framtid räddad. Foto: Jan Henricson

Med fler ungdomar som Erik skulle ingen behöva oroa sig för stövarjaktens framtid. Vi har just gått från Stefan Kindstrands gårdsplan och är på väg ut i markerna på Åkerbo några mil från Hyltebruk, på gränsen mellan Halland och Småland.

Vädret är perfekt för stövarjakt. Några grader kallt, närmast vindstilla och förhållandevis ny snö. Finns det bara räv så kommer vi att få jakt, särskilt med en hund som Drilla.

En stövare i form

Erik tvekar inte det minsta. Klart att vi kommer att få upp. Med ihärdig åtling ser Stefan till att det finns räv i markerna. När stammen tunnas ut på grund av Eriks och hans kompisars jaktglädje fylls det på med nya från grannskapet.

När Erik inte jagar räv studerar han på bygg- och anläggningstekniska programmet på gymnasieskolan i Halmstad. Han jobbar ganska mycket, bland annat på sågverk. Och så är han med kompisar, och tjejen – förstås.

– Men det blir ganska mycket jakt, erkänner han. Åtminstone två dagar i veckan när det är säsong. Och så är det ju rätt mycket att göra med hund­arna, även under lågsäsong.

Foto: Jan Henricson

Hundarna är rävspecialisten Smedmarkens Drilla, sex år gammal. På tillväxt finns Rävahallarnas Bixie från den egna kenneln. Stallet fullbordas av en jack russellterrier som behövs när räven går i gryt.

Men i dag är det måndag och högsäsong för rävjakt. Drilla ska få jaga idag, sedan ska hon vila några dagar innan Räv-SM går av stapeln i Kronoberg till helgen. Då ska Erik ha en stövare i toppform, är det meningen.

Vi går sakta längs en skogsbilväg där det finns gott om rävslag. Något ser nyare ut för ett mänskligt öga, men det är nog falskt alarm för stövaren nosar närmast förstrött i spåren och söker vidare.

Pappa är nära

– Hon är rävspecialist, svarar Erik på min fråga, men om en hare går upp framför henne kan hon inte låta bli. Särskilt om det inte finns några rävspår som är särskilt intressanta.

Som för att understryka det Erik sagt kommer ett intensivt påstick ett hundratal meter från vägen. Det är som om någon ränt en kniv i hunden, och så bär det iväg.

– Det där lät som en hare, säger Erik och ger sig omedelbart iväg mot upptaget för att spåra av vad som hänt.

En räv bärgad. Jägarna här är rysligt effektiva med bra hundar både på och under jord. Erik Malm följs av Stefan Kindstrand, Niklas Wilhelmsson och Jonas Ekwall.

Och visst har han rätt. När Drilla följde ett gammalt rävspår kom hon rakt på harens daglega, och nu driver hon intensivt ner mot gården.

– Men inte så länge till. Pappa är nära drevet och han kommer att koppla henne.

Eriks pappa är Leif Malm, och utan tvekan är det hans förtjänst att stövarjakten i Erik fått en engagerad jägare. Fast inte bara, andra jägare har inte tvekat att ta med Erik på jakt.

Som Stefan Kindstrand, till exempel. Han har aldrig tvekat att säga ja när Erik pockat på att få följa med.

Fika, tror jag

– Till och med när pappa jobbat och jag varit ledig. Då har jag fått skjuts hem till Stefan så tidigt på morgonen att han inte hunnit ur sängen. Men det var lätt att vänta på att han skulle bli klar. För det var ju rävjakt på gång.

Samtidigt som Erik berättar kopplar Leif hunden. Snart nog har Erik fått igen henne och vi fortsätter längs skogsbilvägen. Nog ska det finnas några rävslag som inte är för gamla.

– Och jag tror hon har hittat sådana nu, säger Erik som följer sin hunds sök genom markerna med sin pejl.

Inspirationskällor och läromästare. Erik har lärt det mesta han kan om rävjakt av äldre förebilder som pappa Leif Malm och jaktkompisen Stefan Kindstrand.

Det visar sig omgående att han har rätt. Helt plötsligt driver tiken. Med ett hörbart nyanserat skall kommer hon rakt mot oss och Erik skyndar sig att ta pass.

Men drevet passerar några hundra meter bort och trots att vi står länge och lyssnar verkar det inte komma tillbaka mot upptagsplatsen.

I stället påkallas samling. Fika, tror jag, men så är det inte. Det handlar snarare om en kort överläggning där det meddelas att Stefan Kindstrands schiller drivit en räv som gått i gryt.

Ger instruktioner

Erik, Stefan och två kamrater åtar sig att försöka få ut räven med hjälp av jack russellterriern Rocky. Stefan drar upp planerna och ger ­instruktioner redan vid bilarna. Ett par hundra meter in i skogen finns grytet och där ska det inte pratas i onödan.

Utsättningen går snabbt och vant med hjälp av handtecken och terriern släpps ner i ett hål. Mycket tyder på att räven är kvar i grytet, för det dröjer en bra stund innan Rocky kommer ut första gången.

Efter att schillerstövaren Pajken kört räven under jord gjorde terriern Rocky jobbet i grytet och får nu välförtjänt belöning.

Från den plats där jag står har inga skall hörts från underjorden, men en tumme upp från Erik bekräftar mina misstankar. Det finns räv i grytet.

Ner i grytet

Terriern får komma ner i grytet ytterligare en runda. När han lockas ut nästa gång är det för att stanna uppe. Nu väntar jägarna spänt på fortsättningen.

Och visst, endast minuter hinner förflyta innan räven snabbt kommer ut ur grytöppningen där Erik passar. Men den hinner inte långt.

Trots att avkvistningen inte mer än hunnit börja i gallringsskogen träffar Erik rätt med sin halvautomat.Ytterligare en räv kan räknas in i den långa rad som det här gänget har på skottlistan. När säsongen är slut summeras till 46 rävar för hundarna.

Erik släpper

Lite senare, när Drilla har kommit tillbaka från sitt drev, släpper Erik henne på en öppen mark där en pass­skytt har sett en räv tidigare under dagen. Stövaren tar slagen, men innan hon fått upp blir det stopp vid en nedrasad lada med ett gryt under. Där ligger krossat taktegel och ur jorden sticker brädlappar med rostiga spikar fram.

Passerar retfullt

Om det är grytets beskaffenhet som får jägarna att inte vilja ha en hund under jorden där låter vi vara osagt, men ingen verkar vara särskilt pigg på att försöka. Istället ställs hoppet till Stefan Kindstrands stövare som nu driver en räv så det står härliga till.

Drilla har fått natt­kalla rävslag i nosen.

Den fina dagen har övergått i ett tätt snöblandat regn och det är endast en spännande jakt som får jägarna att härda ut. Och de får lön för mödan. Visserligen inte i någon skjuten räv, men i ett drev som buktar tätt och som ger flera jägare möjlighet att se räven när den retfullt passerar på för långt håll, eller i ­passet som nyss övergetts för att man trodde sig hittat ett bättre.

– En helt okej dag. Vi fick en räv och hade bra jakt. Drilla kanske inte fick komma riktigt till sin rätt, men så är det ibland. Och bättre att det är så nu än till helgen då hon ska tävla i Räv-SM, summerade Erik innan det var dags att bege sig hem till stugvärmen efter en lång dags jakt.