Inte bara inventeringar av skogsskador utan också sjunkande slaktvikter och analyser av vilka djur som betar vad ligger till grund för rapporten, där Jonnie Friberg drar långtgående slutsatser.

Skogsägare och jägare måste tillsammans ta tag i situationen om vi vill behålla en jakt med bra kvalitet. Klövviltstammarna måste minska, som det är nu svälter viltet i Kolmården. Tyvärr tror jag att det samma gäller på många andra håll i södra och mellersta Sverige, särskilt i Östergötland och Sörmland, säger Jonnie Friberg till Svensk Jakt.

Holmens skogar i Kolmården omfattar cirka 55 000 hektar. De består av magra marker, mer än 60 procent är tallbonitet. Reproduktionen hos älgen är låg, med ett genomsnitt på 0,70,8 kalvar per vuxet hondjur.

Maten på de magra markerna räcker inte till för att korna ska bli tillräckligt stora för att sätta optimalt med kalv. Och nu ser vi sjunkande slaktvikter för både kalvar och vuxna älgar, säger Jonnie Friberg.

En finsmakare
Älgen är finsmakare som under vegetationsperioden betar örter som är 4050 centimeter höga.

Men den resursen finns inte längre i Kolmården. Kron och dov betar strax över markytan, vilket gör älgen till den stora förloraren i kampen om fodret.

Att situationen är akut ser vi också genom att försommarbetet på tall har ökat markant under 2000-talet. Försommarbete är inget nytt fenomen, men nu är omfattningen så mycket större än tidigare. Viltet tvingas äta färska skott av tall i stället för det den normalt väljer. Enkelt kan man sammanfatta det med att dov och kron äter upp älgens foder.

Därför, menar Jonnie Friberg, går det inte att ta den enkla vägen ur problemet och tro att det hjälper med att enbart minska älgstammen. Nej, jägarna måste jaga mer av både dov och kron för att foderresursen ska få möjlighet att återhämta sig.

Samsyn på problemet
Jonnie Friberg säger att många jägare har förståelse för situationen, men att det återstår mycket arbete för att få till en samsyn på problemet.

Jag skulle vilja diskutera kvalitetsbegreppet i jakten. Som det är nu är det antalet fällda vilt som avgör om det varit en bra jakt eller inte. Varför inte ta in andra faktorer som borde ha större betydelse; att vi jagar friska, stora och välmående djur som sätter gott om kalv och som producerar fina troféer?

I rapporten idkas också en del självkritik. Inte bara jägare som arrenderar jakt av Holmen ser mängden fällt vilt som måttet på en lyckad jakt. Så gör man även på Holmens representationsmarker där det också funnits intresse av att öka klövviltstammarna.

Jonnie Friberg menar att vi har blivit jaktligt fartblinda helt enkelt.
Det finns också en del i rapporten som behandlar värdet av foderskapande åtgärder. Men sådant ska göras för att få vilt av hög kvalitet, inte för att stammarna ska vara så stora som möjligt, anser Jonnie Friberg.

Det finns inga enkla lösningar

Jaktvårdskonsulent Jonas Bergman i Sörmland vill inte avfärda Holmens rapport från Kolmården, men han betonar att det krävs mer en klok viltförvaltning än av studsare och många skott.
Fodertillgång har helt klart betydelse för storleken och kvaliteten på vilda djur, men hur gamla de är och hur den långsiktiga förvaltningen byggs upp betyder minst lika mycket, säger Jonas Bergman.

Som exempel nämner han bristen på äldre djur i klövviltstammarna.

Djur som får äta och växa tills de är fyrafem år blir ofta större än djur som endast är etttvå år när de skjuts. Tyvärr har vi i Sörmland för låg medelålder bland klövviltet. Exempelvis är älgarna som skjuts unga och har varken hunnit få särskilt stor kroppsmassa eller horntillväxt.

Kapitala tjurar
Jonas Bergman nämner också bristen på kapitala tjurar som ett problem, där korna betäcks av alltför unga tjurar.

En älgko som har möjlighet att välja, väljer den större tjuren. Nu finns inte den möjligheten och det rätta urvalet sätts ur spel.
I Jonnie Fribergs rapport saknar Jonas Bergman en analys av det arbete som inletts runt klövviltförvaltningen av jägare och markägare i samarbete. Han pekar också på det orimliga i att jägare som vill genomföra foderskapande åtgärder hindras av vissa markägare.

Självklart har Holmen Skog rätt i att jägarnas och markägarnas samarbete bör intensifieras.

Mycket samarbete sker idag inom älgskötselområdena. De lokala samråden är även de ett viktigt forum där problem och möjligheter ska tas upp. Dessvärre är intresset för att delta tämligen svalt hos vissa organisationer, vilket innebär att det uppstår en känsla av felbalans i gruppen.

Välkomnar samarbete
Jonas Bergman välkomnar ett samarbete med markägare om besiktning av betesskador, forderskapande åtgärder, rådgivning för planterande av rätt skog samt tidpunkt för gallring och avverkning, med mera. Han är också medveten om att viltstammarna och det totala betestrycket är för stort i vissa områden. Där bör betestrycket minska genom en kombination av åtgärder, som ökad avskjutning och foderskapande åtgärder.

Sedan har vi områden där jägare och markägare tycker att vi har för lite vilt, det finns alla nyanser.

Slutligen, den som trots allt har all makt är ändå alltid markägaren, vill denne skriva in klausuler i kontrakt eller ha mer inkomst av jakt än skog så är det upp till honom, eller henne.

Samarbetet behövs definitivt då kanske vi får ut mer marklösa jägare eller ungdomar i skogen vilket jag ser fram emot, säger Jonas Bergman.