Camilla Sandström är docent i statsvetenskap på Umeå universitet. Hon presenterade resultatet av undersökningen under måndagen i Visby.
Och det finns en sak som har överraskat henne.
– Vi verkar ha fått ett trendbrott i attityden till varg. När vi tidigare har ställt frågan om man gillar varg har 70 procent sagt att man gör det. Nu har den siffran minskat till 55 procent. Allt färre gillar varg, säger Camilla Sandström.
Exakt vad som ligger bakom siffrorna är inte klarlagt och det ska till mer analyser för att se om underlaget i undersökningen kan ge mer svar.
– Var femte år gör vi en riktigt stor undersökning. Den ska göras nästa år så detta är en mindre. Vi testar bland annat olika frågor och formuleringar.

Vill ha jakt på varg
Undersökningen innehåller en nationell del, samt fokus på vissa kommuner i rovdjursområdet och ett så kallat expansionslän – dit vargen lär komma, Kronobergs län i Småland. Totalt svarade cirka 2.500 personer.
– 62 procent har svarat att man vill ha jakt på varg. Sedan finns det en rätt stor klyfta mellan stad och land, samt rätt stora skillnader när man kommer söderut till Lessebo och Växjö, säger Camilla Sandström.
Skillnaderna i åsikter mellan stad och land består.
När frågan hur mycket varg det ska finnas ställs svarar deltagarna att gränsen är nådd.
– Efter att landet har nått antalsmålen, människor har sett effekter av vargetableringarna och vilka kostnader det har medfört så säger en majoritet att man inte vill ha fler vargar än vad vi har idag.

Dålig tillit till myndigheter
En annan tydlig effekt behandlar tilliten till politikerna och de myndigheter som beslutar kring vargen. Riksdagen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna får underkänt av lokalbefolkningen för att de inte lyssnar eller ger nödvändig hjälp när rovdjuren ställt till problem.
– Om vi tar Ovanåkers kommun har bara 17 procent förtroende för länsstyrelsen. Där finns ingen eller bara liten möjlighet att ens kunna försöka föra en dialog. Då blir det väldigt svårt att göra någonting. Detta kan ses som att befolkningen inte är nöjda med hur politiker och myndigheter har skött vargfrågan.
Även när det kommer till de så kallade förstärkningsåtgärderna för att förbättra genetiken så saknar dessa stöd hos majoriteten.
– Dessa manipulerade åtgärder gillas inte. Det finns större stöd att vargarna går på egna ben än att de flyttas av människor.