Vildkaninen är en art som lever under hot från både predatorer och sjukdomar, vilket inte minst de senaste årens kaninpestutbrott (myxomatos) visat.
Vildkaniner i Sverige drabbas av två återkommande virussjukdomar, kaninpest (myxomatos) och kaningulsot (hemorragisk sjukdom hos kanin), vilka kan kraftigt påverka stammarnas storlek.
Kaningulsot, en mycket smittsam sjukdom orsakad av ett calicivirus, upptäcktes först i Sverige 1990 hos vilda kaniner på Gotland.
Nyligen har Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA bekräftat att en ny typ av calicivirus, så kallad Rabbit Hemorrhagic Disease Virus 2 (RHDV2), hos vilda och tama kaniner i Sverige.
Den nya virustypen upptäcktes första gången i Frankrike 2010 och nu finns i stora delar av Europa.

Hög dödlighet
Dödligheten bland smittade kaniner varierar för båda typer av kaningulsotsvirus och kan vara mycket hög när sjukdomen bryter ut i ett nytt område. Sjukdomsförloppet brukar gå snabbt och kaniner kan dö utan att uppvisa förgående tecken på sjukdom.
Situationen i Sverige är inte helt kartlagd. I dagsläget har sjukdomen fastställts i Skåne, Blekinge, Gotland, Öland, samt Stockholm och södra Mälardalen.
Liksom klassiskt kaningulsotvirus sprids RHDV2 både direkt vid kontakt mellan kaniner och indirekt via smittat foder eller strö och via insekter. RHDV2 infekterar i första hand vilda och tama kaniner men kan också orsaka sjukdom hos vissa hararter.
Så vitt känt är smittar RHDV2 inte andra djurarter eller människor.
Utöver de här aggressiva virusstammarna har forskare även upptäckte icke-farliga calicivirus-stammar hos kaniner och harar i Europa.

Genetisk forskning
För att studera hur det förhåller sig med vildkaninerna i Sverige har SLU inlett ett samarbete med en internationell forskargrupp, där bland annat en grupp portugisiska genetiker ingår.
Vi samlar in prover från kaniner som skjutits under jakt, och med hjälp av släktskapsanalyser, analyser av arvsanlagen, hoppas vi kunna avgöra om svenska vildkaniner är utsläppta vildkaniner eller tamkaniner som smitit, och i så fall andelen tamkanin i populationerna.
Vi har i en första omgång i september 2015 samlat in prover från klassiska kaninmarker i Skåne och på Gotland. Förhoppningsvis ska de genetiska analyserna bli klara under nästa år, varefter utökade insamlingar kan bli aktuella.

Sjukdomsforskning
Ett nytt EU-projekt som SVA deltar i syftar till att studera uppkomsten av calicivirus. Forskare från Frankrike, Italien, Portugal och Sverige deltar.
Projektet undersöker varför vissa virusstammar är mer aggressiva och hur aggressiva stammar uppkommer.
Samtidigt pågår kartläggning av icke farliga respektive aggressiva stammar hos kaniner och harar i Europa, inklusive Sverige. Bland annat kommer SVA att samla in prover från till synes friska kaniner och harar.
Den första provtagningen skedde i september 2015 i Skåne och på Gotland. Projektet är treårigt och de första resultaten förväntas vara klara inom ett år.

Carl-Gustaf Thulin, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU
Aleksija Neimanis & Dolores Gavier-Widén, Avdelningen för patologi och viltsjukdomar, SVA

Kaninbiologi och historia

Vildkaninen kommer ursprungligen från Iberiska halvön i sydvästra Europa. Den historiska utbredningen omfattar Spanien, Portugal samt delar av sydvästra Frankrike.

I dessa områden är kaninen en biologiskt mycket viktiga art. Genom sitt betande och grävande skapar den variation i landskapet.
Den är föda åt 46 olika rovdjur, exempelvis räv, varg, hök, örn och även stork. För det allvarligt utrotningshotade iberiska lodjuret är kaninen en livsnödvändig stapelföda, så kaninens fortlevnad i dessa områden anses vara mycket viktig inom bevarandebiologin.
Ytterligare arter använder kaninens bohålor som skydd och för att föda sina ungar. Genom sin avföring sprider kaninen fröer och gödsel.
Även i Sverige är kaninen viktig, dels som föda åt oss och andra rovdjur, men även för vissa växter och insekter.
Vildkaninen domesticerades för flera tusen år sedan, och sedan dess har tamkaninen varit ett av våra viktigaste produktionsdjur.
I länder som Spanien, Portugal, Italien och Frankrike är kanin vanlig i grytor och på grillar. I Sverige är produktionen blygsam, men det finns ett ökande intresse för kaninkött.
Efter att kaninen tämjdes började den även flyttas runt av människan, och har sedan dess spritt sig över stora delar av världen. I första hand var syftet att säkra matbehovet, men tamkaniner som smitit har sedan etablerat vilda populationer på många håll. Kaninen har även flyttats och släppts ut på många håll för jaktens skull.
Det är dock oklart om de kaniner som etablerats som vildkaniner har sitt ursprung som tamkaniner, eller om de är vildkaniner som kommer direkt från det ursprungliga utbredningsområdet.