Växande dovstam problem för skärgårdsbönder
Årets inventering av dovvilt på Nämdö visar att stammen nu åter ligger på närmare 250 djur. Förutom att dovviltet går hårt fram i rabatter och odlingar, äter de även upp maten för betesdjuren, säger lantbrukaren Camilla Strandman till tidningen Skärgården.
Dovhjortarna har i Stockholms skärgård spridit sig till Nämdö från den lilla ön Rågskär, där de sattes ut 1962 av industri- och tidningsmannen Torsten Kreuger.
För den som tycker att rådjuren är besvärliga kan sägas att hjortarna säkert är dubbelt så stora och hungriga. Dessutom lever de i större grupper på uppåt 15 djur, som gör sina nattliga besök i odlingarna. I jordbrukets vallodling har vi mätt upp försöksrutor där vi konstaterat att hjortarna betar bort mer än 50 procent av den potentiella skörden, säger Camilla Strandman, som tillsammans med Albert Mattsson driver Östanviks gård på Nämdö, till tidningen Skärgården.
Årlig inventering
Sedan 2002 genomförs årligen en inventering av dovviltet under en kväll i maj. Erfarenhetsmässigt vet man att man då ser ungefär 60 procent av djuren. Den första räkningen är den hittills högsta noteringen, men ända fram till och med 2009 räknade man över 150 djur, vilket innebär att det fanns runt 250 totalt.
För två år sen, efter en mycket kall vinter, räknades 93 djur, och året därpå 118, vilket motsvarar en totalpopulation på 197 stycken. I år räknades 147 djur vilket ger totalt 245 hjortar.
Därav kan man dra slutsatsen att djuren rätt snart återhämtar sig efter en hård decimering, även om det ser tufft ut när man hittar kadaver både här och där ute i markerna. Och att det är väldigt viktigt att hålla jakten på en stadig nivå så att inte de snabbväxande vilthjordarna åter blir ett hot mot både kulturlandskap och biologisk mångfald. När hjortarna ökar tränger de undan såväl rådjur som älgar och även i floran märks till exempel att smultron och andra begärliga betesväxter minskar radikalt, säger Camilla Strandman till tidningen Skärgården.
Det finns förstås folk som tycker att hjortarna är vackra och att det är trevligt med fina jaktbyten i skogarna. Men för dem som försöker få sin bärgning av jordbruk och tamdjursuppfödning eller förhoppningsfullt anlägger ett litet trädgårdsland ja, där är det lätt att ord som främmande art eller totalutrotning kommer på läpparna, säger Camilla Strandman till tidningen Skärgården.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.