Av hovrättens dom framgår att jägaren åsamkat en annan person livshotande skador genom att slå denne i huvudet tre gånger med en hammare. Gärningen föregicks av att han blev angripen på ett sådant sätt att han inledningsvis hade rätt att använda våld i nödvärn, men angreppet hade dock upphört när hammarslagen utdelades.
Enligt hovrätten hade gärningen karaktär av ett plötsligt impulsgenombrott och det var fråga om ett mycket hastigt händelseförlopp. Förutom för försök till dråp dömdes jägaren för stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Samtliga brott begicks under ett och samma dygn och han dömdes till fängelse.

Tidigare ostraffad
Det har inte kommit fram att jägaren därefter har gjort sig skyldig till nya brott och han var inte heller före den nu beskrivna händelsen dömd för något brott. Med hänsyn till vad som kommit fram om de omständigheter under vilka gärningarna begicks, den tid som förflutit sedan dess samt att brottsligheten framstår som en engångsföreteelse, finner Högsta förvaltningsdomstolen att brotten i sig inte hindrar att jägaren vid tidpunkten för Polismyndighetens beslut kunde anses vara lämplig att inneha skjutvapen. För att vapentillstånd ska kunna meddelas måste dock prövas om det finns andra omständigheter som utgör hinder för att bevilja tillstånd. Det ankommer på Polismyndigheten att som första instans göra den prövningen.

Allmänna råden
I de allmänna råden anges att en sökande som har gjort sig skyldig till ett brott med ett inte ringa inslag av våld eller hot i regel inte bör meddelas vapentillstånd förrän tre till fem år efter det att den brottsliga gärningen begicks. I fall av kriminalitet där vapen kommit till användning bör i regel omkring fem år ha förflutit och när det gäller synnerligen allvarlig brottslighet, till exempel grovt rån, bör tillstånd vara uteslutet under ännu längre tid.