Johan berättar själv om jakten:

Jag fick möjligheten att följa med en kompis upp till Värmland  Arvika och jaga lodjur. Efter att ha spårat intensvivt kunde vi se att vi hade färska spår på Rakstaberget. Totalt var vi sju personer som jagade.

Två personer stannade kvar i bakpass. Efter spåret gick Mikael Gustavsson med rysstövaren Freke, smålänningen Mattias Johansson med östsibiriska laikan Ari samt en duktig spårare från trakten.

Jag och Ola Ericsson från Bosbyn åkte runt berget till en annan väg för att ta pass. Jag gick ut på ett stort hygge och Ola fortsatte ner till en sjö.

Jag satt nog en halvtimme, plötsligt fick jag se ett lodjur på väg ner från berget. Det stannade på vägen cirka 250 meter från mig. Jag tog upp bössan och siktade, men för långt håll. Lon går över vägen och försvann utom synhåll.

Dök upp igen

Otroligt, tänkte jag, jag har i allafall fått sett ett lodjur för första gången i mitt liv.

Jag satt nog i tio minuter och tänkte på det som nyss hänt då lodjuret dök upp på hygget igen, nu på 120 meters håll.

Det småsprang fram på hygget, snett mot mig. Jag siktar och visslar till försiktigt, ingen reaktion. Jag visslar till en gång till och då stannar lodjuret upp med fin bredsida. Jag sköt och lodjuret blir kvar på skottplats.

Det var en jättehane på 23 kilo.

Efter allt pappersjobb kom Värmlands folkblad ute och gjorde ett repotage så vi kom med i tidningen. Otroligt, berättar Johan Ericsson.

Det fällda lodjuret var en mycket stor hane med en vikt på 23 kilo. Foto: Ola Eriksson