Länsstyrelsen skriver att: ”Jägare som levererar till en vilthanteringsanläggning eller levererar mer än 25 älgar, 75 hjortar eller 100 rådjur ska registrera sig som primärproducent hos länsstyrelsen där den huvudsakliga jakten äger rum”.
Jägare som bara använder viltet i det egna hushållet eller säljer vilt i en lokal butik eller till en enskild person behöver inte registrera sig om antalet underskrider dessa tal.
– Om man läser det här noggrant kan du inte som vilthanteringsanläggning köpa in vilt av jägare om de inte är registrerade som primärproducenter, och det kommer många jägare säkert inte att kunna eller vilja. Det här är ett allvarligt hot mot viltslakterierna, säger Thomas Ekberg som både är jägare och driver en vilthanteringsanläggning.
– Det är väldigt illa, det är svårt att få lönsamhet redan nu på grund av en alldeles för stor köttimport, anser han.

Riskklass
Brevet från länsstyrelsen är en ”jägarversion” av information som gått ut till länets alla livsmedelsproducenter.
– Om man KAN vara primärproducent är man skyldig att anmäla sig, sedan gör vi en bedömning mot lagstiftningen. Vad som händer är att man hamnar i ett register, säger länsveterinär Maria Leclercq på länsstyrelsen i Östergötland.
Anses man vara primärproducent får man ett brev tillbaka om vilken riskklass man hamnat i. Ju högre riskklass desto oftare görs kontroller. Vilt ligger i den lägsta riskklassen medan till exempel spannmålsproduktion hamnar i den högsta riskklassen.
– Det betyder inte att man får någon tillsyn. Men om det blir någon smitta ska man kunna spåra den. Meningen är inte att vi ska klå jägarna på pengar eller kontrollera dem, säger Maria Leclercq.
I Livsmedelsverkets riktlinjer står det uttryckligen: ”När jägaren levererar primärprodukter av vilt till en vilthanteringsanläggning gör jägaren detta i egenskap av att vara primärproducent. Det finns ingen begränsning i lagstiftningen för leveransernas storlek.” 
Länsstyrelsen i Östergötland har cirka 4.000 primärproducenter av livsmedel registrerade, allt från salladsodlare, bärodlare och spannmålsbönder till svinproducenter. Man utför kontroller (tillsyn) på en procent av dessa.

Utfodring
Länsstyrelsen skriver dessutom i brevet att ”Den som utfodrar vilt har ansvar för att utfodringen sköts på ett hygieniskt tillfredsställande sätt och ska vara registrerad som foderföretagare hos Jordbruksverket”.
Svensk Jakt tog upp den saken i nr 5 och 6 2013. Kjell Wejdemar på Jordbruksverket betonade då att det handlar om större mängd foder om den som utfodrar ska vara registrerad foderföretagare, men det står det inget om i länsstyrelsens brev. 
Svenska Jägareförbundet hävdade att detta var en feltolkning av ett EU-direktiv och att jägarna inte alls berörs av registreringskravet.
– Jag tycker att Jordbruksverket blandar äpplen med päron. Jägarna är konsumenter av foder men producenter av livsmedel, sa Sven Johansson på Jägareförbundet då.
– Detta är vad vi har fått från Kjell Wejdemar, säger emellertid Maria Leclercq på länsstyrelsen.
– Det stämmer att det gäller större mängd. Men om till exempel ett vilt som utfodrats går vidare till en vilthanteringsanläggning, då gäller kravet på registrering även vid mindre mängd utfodring. Och det kan man kanske inte veta på förhand, menar hon.