2010 blev den svenska rovdjursförvaltningen regionaliserad. Regeringen vill nu ta fler steg för att ytterligare öka den regionala förvaltningen av lopopulationen. De nya, ändrade, föreskrifterna för licensjakt på lodjur är också tänkt att i ökad utsträckning följa övriga föreskrifter som gäller för licensjakt efter rovdjur. Förslaget till ändrade föreskrifter är nu ute på remiss fram till den 5 september.

Ändringar
Några av ändringarna som Naturvårdsverket föreslår:
I dag kan länsstyrelsens besluta om lojakt med hjälp av vissa modeller av fångstredskap. Det finns vidare ett antal krav för förfarandet kring fångstredskap samt allmänna råd om hur sådana redskap bör användas.
Nu tycker Naturvårdsverket att det ska räcka med att fällorna ska vara typgodkända, och när det gäller tillsyn och vittjning så ska det räcka med att följa bestämmelsen i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt efter statens vilt.
Naturvårdsverket är nämligen på väg att ta fram nya föreskrifter för användning av fångstredskap och tycker därför att närmare reglering om användning av redskapen hanteras i dessa nya särskilda föreskrifter.
Vidare föreslår Naturvårdsverket att det ska räcka med fastighetsbeteckning som platsangivelse för fällor på fastigheter under 1.000 hektar.

Varannan timme
Naturvårdsverket föreslår en ändring i kravet på kontroll av återstående tilldelning, och tycker att det är tillräckligt med sådan kontroll varannan timme.
Naturvårdsverket vill även plocka bort skrivningen om att rapportering av skjutet lo ska ske inom en timme från det att djuret fällts, nu vill man istället ha en skrivning som lyder:
”Enligt 5 b § jaktförordningen ska den som fällt eller påskjutit lo anmäla detta till länsstyrelsen utan dröjsmål och senast samma dag.”
Under punkten som handlar om eftersök har Naturvårdsverket lyssnat på den kritik som funnits mot tidigare skrivning, nu föreslås följande skrivning istället:
”Eftersök ska göras till dess vid jakt med kulvapen, kulans anslagsplats eller nedslagsplats från det avlossade skottet är så belägen att den utesluter att lon skadats.”
Samma skrivning är tänkt att gälla om påskjutet djur ska avräknas från licensen eller inte.

Påskjtuning
Naturvårdsverket skriver:
”Det har framförts synpunkter från både jaktledare och intresseorganisationer om att det finns ett behov av att klargöra vad som gäller vid påskjutning av djur. Kritiken består i att det är orimligt att behöva avbryta jakten, och riskera att inte hinna skjuta eventuell återstående tilldelning, när det är uppenbart att djuret inte träffats av skottet.”
Föreskrifterna planeras att träda i kraft i början av november 2014 och Naturvårdsverket vill med ändringarna öka möjligheterna för länsstyrelserna att tillämpa de nya, reviderade föreskrifterna inför kommande licensjakt.
– När det gäller lodjur finns det föreskrifter för licensjakt sedan tidigare, men de behöver ses över och anpassas till såväl övriga föreskrifter för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter rovdjur som den nya rovdjurspolitiken, säger Hanna Ek, jurist på Naturvårdsverket.

Ramverk
Hon berättar vidare att precis som för övriga föreskrifter om licensjakt på rovdjur är föreskrifterna ett ramverk för länsstyrelsens beslut om licensjakt.
– För att länsstyrelsen ska kunna fatta ett sådant beslut krävs det att beslutanderätten har delegerats till länsstyrelserna. För att det ska vara möjligt för Naturvårdsverket att delegera rätten att fatta beslut om licensjakt på lodjur till länen behöver två saker vara på plats. Det ska finnas en fastställd miniminivå för lodjur i länet och antalet föryngringar ska överstiga miniminivån för att en delegering av rätten att fatta beslut om licensjakt ska kunna ske. En föryngring är en lodjurshona som har unge eller ungar under inventeringsperioden, säger Hanna Ek.