När du är varm i kläderna

Foto: Mattias Lilja

Ljumma sommardagar ger betydligt mer inspiration till frekventa skjutbanebesök än den kallare årstiden. Att skjuta under varma dagar kan dock ha sina sidor, och vi ska här kika lite på några av problemen.

De flesta är väl införstådda med att studsarpipan inte mår särskilt väl av att skjutas varm. Rejält varmskjutna studsarpipor får ett avsevärt kortare liv. Den noggranne undviker att skjuta så värst mycket varmare än att man kan hålla i den, vilket brukar motsvara cirka 50 grader Celcius. Hur många skott i följd beror på eldhastighet, omgivningens temperatur och vind, liksom vilken patron som skjuts och pipans diameter. Inom försvarsmakten anger man att med AK4 får man skjuta maximalt 60 skott i rask takt innan automatkarbinen ska svalna – och då är den i regel riktigt varm.

Undvik varmskjutning
Prickskyttegevär 90 är man mer aktsam om och där är istället rådet att pipan ska gå att hålla i – i annat fall ska den få svalna. De flesta vanliga jaktstudsare har tunna och slanka pipor med en mynningsdiameter kring 15 millimeter. Kombinerar man en sådan piptyp med en het magnumpatron behövs inte särskilt många skott en varm sommardag innan pipan är riktigt het. En välvårdad studsarpipa blir också mindre varm än en skitig pipa som sällan sett röken av vapenvårdsutrustning.
Numera har flutade pipor blivit allt vanligare. Flutning innebär att man tagit bort material på pipans utsida i form av längsgående spår. En sådan pipa svalnar fortare än en med homogent gods. Studsare som tillverkats för mer frekvent skytte har istället en större diameter om kanske 20–22 millimeter och en sådan pipa tål betydligt fler skott innan den blir varmskjuten.
Skytte med ljuddämpare under varma sommardagar brukar också ge problem. Efter bara några skott är dämparen riktigt varm och värmeflimret, miraget, brukar störa skyttet rejält, särskilt vindstilla dagar.

Ljuddämpare och värmeflimmer
Tassbandagae. Foto: Mattias LiljaBlåser det så minskar problemet. Ju högre förstoring man har på kikarsiktet, desto mer upplever man miraget. Sikten med förstoring som ställts kring 20 gånger är betydligt mer benägna att visa mirage, än om man ställer siktet på sex–åtta gångers förstoring.
Vid cirka 20 grader temperatur, kall dämpare och kall bössa brukar man kunna skjuta fyra–fem skott med normalkalibrar, innan man ser något mirage. För att minska miraget kan man linda ljuddämparen med ett varv med självhäftande tassbandage till hundar. Detta är också ett effektivt sätt att minska risken för klangljud som vissa dämpare ger ifrån sig, när man till exempel går genom sly och buskar och stöter mot med ljuddämparen.
Ett ännu bättre sätt att minska miraget är att sätta en bit kartong ovanpå dämparen. Man vinner knappast några vapenskönhetstävlingar med detta monterat, men man slipper i alla fall miraget och en dylik åtgärd påverkar inte avkylningen av dämparen lika mycket som tassbandage eller något av de neoprenskydd som säljs till vissa dämpare. Kartongvarianten lämpar sig förstås inte till hårt bruk i jaktmarkerna, men underlättar skjutbaneskyttet under varma sommardagar.

Låt bössan svalna
Det är en god idé att låta både ljuddämpare och studsare svalna mellan skottserierna. Ta gärna av ljuddämparen, så svalnar den fortare. Är det en delbar dämpare så svalnar den betydligt snabbare om den skruvas isär. Givetvis svalnar saker och ting snabbare i skuggan än i gassande sol. Är ni flera på skjutbanan så kan ni med fördel lösa av varandra med skyttet, så hinner prylarna svalna.
Förutom värmeflimmer från pipa och ljuddämpare, så kan naturen själv skapa mirage vilket erfarna långhållskyttar är väl bekanta med. Fenomenet med mirage brukar främst uppträda på långa avstånd under riktigt varma eftermiddagar. På de skotthåll som jaktskytteträning normalt bedrivs är problemet ganska litet.

Låga skott med varm pipa?
Studsarpipor som börjar nå kassationsgränsen genom att de skjutits med många skott, kanske i kombination med varmskjutning eller dålig vapenvård, brukar ofta sätta skotten lågt när de blir varmskjutna. En sådan pipa kan ibland ges en smula förlängt liv genom att mynningen kapas en liten bit. En sådan operation är enkel, men bör ändå göras av en vapensmed eftersom mynningen bör ges en ny kröning på ett korrekt sätt. En kunnig vapensmed har också tolkar att mäta pipan med, men är pipan riktigt sliten så ser även en lekman hur nednött den är om man håller den mot bra ljus.

Skjuta in när det är varmt
De flesta jägare skjuter in sin studsare med varm ammunition under sommaren. En sådan inskjutning passar väl till bockjaktens varmare dagar. Träffläget brukar inte avvika märkbart även om vapnet sedan används till jakt i kallare väderlek. Vanligen skjuter vapnet en smula lägre vid kyla vilket särskilt gäller småviltstudsare för patronen .22 lr som kan skjuta rejält lägre med kall ammunition och kallt vapen. Har inskjutningen skett med en rejält varm pipa är det en god idé att skjuta ett kontrollskott med avsvalnat vapen, särskilt om vapnet har sliten pipa. Ett överslag om ­25–30 millimeter på 80–100 meters håll är en inskjutning som rekommenderas till de flesta patroner och normalt bruk. Den vetgirige kan med fördel ta del av kataloger eller webben hos ammunitionstillverkarna, vilka brukar ge bra data för respektive patron. Ibland, men inte alltid, hittas sådana data även på patronasken.

Hagelskytte i varmt väder
Ayas sidolåsbössor från 1960-­talet har en utmärkt ­kvalitet, men de ger ett varmt grepp för främre handen vid intensivt skytte. Den heldragna spången kan också ge ett ­märkbart värmeflimmer. Foto: Mattias Lilja Hagelskytte när det är varmt brukar inte innebära några större problem. Pipor på en hagelbössa blir inte alls så varma som studsarpipan. Är det riktigt varmt och om skottlossandet är riktigt intensivt finns det dock risk att man får brännmärken på insidan av framstockens kolvträ, och har man limmade korn etcetera finns alltid en risk att dessa släpper vid hög värme.
Den som skjuter med en sida vid sida brukar snart bli varse detta vid lerduveskytte under varma dagar. Den smala framstocken gör att delar av den främre handen obönhörligen är mer eller mindre i kontakt med piporna som efter ett tjugotal skott blir tämligen varma. Antingen kan man då montera något av de handskydd i läder som brukar finnas hos en välsorterad vapenhandlare, eller så bär man en tjockare handske på denna hand.
Sida vid sida har ännu en nackdel vid intensivt skytte under varma dagar – den homogena spången som ligger inklämd mellan piporna brukar ganska snabbt ge ett påtagligt mirage som stör skyttet.
Moderna hagelhalvautomater och hagelbockar brukar istället ha en ventilerad spång, och ger inte alls så påtagligt värmeflimmer.

Svalnar fortare
Hagelbockar som tillverkats mer med tanke på skytte än för jakt brukar ofta ha ett mellanrum mellan över- och underpipa, vilket bidrar till att piporna svalnar fortare under intensiva skyttepass. Har man ett hagelgevär med lösa choketuber ska man se till att choketuben är oljad i gängans del. En fastbränd choke kan vara besvärlig att få loss igen
. Skruvar man då och då ur tuberna och smörjer dem, är problemet snarare att de börjar gänga upp sig. Känn därför med jämna mellanrum på välsmorda choketuber så att de är inskruvade i sitt rätta bottenläge.

Reportaget publicerat i Svensk Jakt Nr 8-2013

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev