Andra veckan i oktober var jag som vanligt upp i Dalarna, Dalbyn, på älgjakt. Det var på håret att det inte blev någon jakt i år eftersom den barnvakt som skulle med blev sjuk. Men jag, min man och vår son på 19 månader åkte upp i alla fall.

Det blev varannan dags jakt för oss i stället. Till saken hör också att jag var gravid med bara fem veckor kvar till beräknad förlossning. Jakt i dalaskogen brukar innebära en del gående över myrar som inte passade mig så bra just i år. Men jaktledaren tyckte inte att det var något som helst problem att ge mig vägpass i år. 

Min man jagade dag ett, tre och fem. Jag jagade dag två och fyra.

Trevlig upplevelse

Min jakt på fjärde dagen startade med att en ensam tjur kom travandes bakom mig i tätskogen. Det var allt för tätt för att skulle kunna skjuta, men det var trevlig upplevelse.

Strax efter lunchtid upptäckte jag en älgfamilj ute på hygget. Ko med kalv och tjur. Då vi i Siljansringen fredat tjurar med fyra till sex taggar var jag tvungen att avstå tjuren, en fin och tydlig fyrtaggare.

Genom röken på mitt lilla bål fick jag in kalven och kon perfekt i kikaren och båda gick ner som de skulle. Jag meddelade jaktledaren att ko och kalv låg och han började sammankalla folk till hjälp. Då ringde jag till min man som var hemma med sonen för att berätta.

Tjuren stod kvar

Under alla mina samtal både i radion och telefonen stod tjuren kvar och tittade på mig, på bara 50 meters avstånd. Jag hann tänka många tankar. Var han skadad? Var han lite tokig och tänkte attackera? Jag fick ju inte skjuta honom också.

Det gick säkert tio minuter innan han gav sig iväg i fin trav. Efteråt när jag talat med flera jägare som vet mer har vi kommit fram till att kon förmodligen gått in i en andra brunst och att tjuren kanske var lite sur för det. 

En jakt jag sent ska glömma. Höggravid fick jag en fantastisk upplevelse!