Älgjakten kom, mer välkommen än någonsin förr. Vädret var så bra man kunde tänka sig, strålande sol på dagarna och frost på nätterna. Jag var 15 år och det var min första älgjakt med egen bössa.
Passen lottades ut och jag drog nummer 21. Det visade att jag skulle sitta nere vid Hunamossen.
Även denna morgon sken solen, min pappa och jag satt i tornet och såg morgonen bli till dag och frosten på marken började tina. Efter en timme hördes ett skott inte långt ifrån oss och bara några minuter senare kom det hundskall från Hunamossen.
Det började knaka och jag såg två älgar springa rakt emot tornet. Älgarna stannar på 25 meter, en fyrtaggad tjur och en kviga. Jag sköt inte eftersom tjuren inte var lovlig och kvigan stod dåligt. Tjuren skrek då till och djuren sprang närmare mig. Kvigan ställde sig på 15 meter med bredsidan mot mig. Jag hade bössan uppe så jag siktade och kramade av skottet. Jag repeterade så fort jag kunde.

Ta ner bössan

”Matilda, det tog bra, ta ner bössan” hörde jag pappa säga. Han hade rätt, kvigan gick 30 meter och la sig sedan.
Jag kontaktade jaktledaren och sa att jag fällt en kviga. Hunden Zingo hade nu kommit fram till älgen och vi klättrade ner från tornet för att gå ner till älgen. Först då märkte jag att knäna hade börjat skaka på mig. Gubbarna komfram och glädjen var på topp.
Jag skulle äntligen få passa älgen som jag drömt om, med en hjälpande hand från min vän Daniel Magnusson. Skottet som smällde innan mitt visade sig vara Ingvar Olemyr som fällt en udda tiotaggare.
Dagen fortsatte bra då en ko och en tiotaggad tjur också fälldes. Jag somnade godare än någonsin fast med en smula dåligt samvete, då all uppmärksamhet under dagen har gått till mig fast jag sköt den minsta älgen.

Bakpass

Nästa morgon vaknade jag lättare än någonsin förr, det skulle jagas i Lekarekulla. Det var mycket folk som samlades och dagen startade med att jaktledaren gick igenom jaktreglerna. Förmiddagen fortsatte utan några resultat och vid middagstid grillade vi varsin korv. Eftersom vi var så många skulle några få sitta på bakpass vid nästa drev. Jag lyckades dra ett sådant pass.
Drevet hade gått igång och varken pappa eller jag hörde någon drevkarl, men vi hörde på radion att det gått en älg bakåt i drevet. Solen värmde gott där vi satt, helt plötsligt började det höras konstiga ljud. Jag kollade ut över Gudrunhygget och såg i det höga björkslyet något som rörde sig, en krona svajade fram. Det var en stor tjur, den passerade utan att jag kunde skjuta. Det enda pappa sa var att tjuren går till Havalet, som inte alls var långt från där vi satt. Samtidigt sa de på radion att vi skulle återsamlas och att det inte var med mer älgar än den som gått bakåt i drevet.
Pappa kontaktade jaktledaren och förklarade var som hade hänt. Han beslutade då att de skulle gå på med hund och att vi direkt kunde åka och sätta oss vid Havalet så skulle de andra ställa runt. Jag kan lugnt säga att så snabbt har jag aldrig tagit mig till ett pass förut.

Stor krona

Efter en tid i tornet hade nerverna lagt sig och jag njöt mest av tillvaron. Då hördes ett hundskall inte långt ifrån. Skallen kom närmare och ut på hygget kom tjuren med den stora kronan. Den stannade till med bredsidan mot mig, jag räknade till fyra på ena sidan, sedan behövdes det inte räknas mer eftersom jag då visste att den var lovlig. Jag siktade in mig och sköt. Tjuren föll direkt. Jag repeterade och var med på att den kanske skulle ställa sig upp igen.
Efter en liten stund försökte den ställa sig upp på frambenen, jag drog då en smäll till. Jag konstaterade att skottet satt där det skulle och älgen reste sig inte mera. Känslan jag hade då går inte att beskriva.
Från skogen såg vi att hundföraren Christian Johansson kom gående, det var hans hund Doris jag skjutit för. Vi klättrade ner från tornet och gick fram till älgen. Det visade sig att jag fällt en udda tolvtaggare på 226 kilo. Folk samlades kring mig och allt var en stor glädje. För andra gången på två fick jag nu äran att passa en älg, denna gång ett större djur och med min faster som hjälp.
Det kändes stort. Ryktet om vad som hänt spred sig snabbt, gubbarna från Gunnhults jaktlag och min familj kontaktade mig och grattade.
När vi kom till slaktboden flådde jag min älg och gubbarna firade med en skål. Det fortsatte att firas på kvällen hemma hos min farmor som stod för mat till mina vänner och min familj.
Älgjakten fortsatte och i Gunnhult satt min vän Leif Magnusson jämte mig många fina dagar på pass. Älgjakten 2012 var en stor upplevelse för mig och även för min pappa, det var roligt att få dela den med så många.         

Matilda Samuelsson