Tove Åhsberg bor i Vislanda, tre mil söder om Växjö. Hon tog jägarexamen i början av juni 2013.

– Hela sommaren längtade jag efter att bockjakten skulle börja. Av någon anledning så var det bockjakten jag sett fram emot allra mest under tiden som jag tagit jägarexamen, berättar hon.

Äntligen började det närma sig den 16 augusti och hon hade fått lov att använda sin pappas klass 2-vapen. Det enda som fattades var lånelicensen från polisen. Dagen innan premiären kom den.

På pass
– Jag var på pass 17.20 på fredagskvällen och satt i ett torn med utsikt över ett hygge. Jag lockade men det hände inget. Jag visste ju att det kunde ta lång tid så jag tänkte inte ge mig.

Vid 19.30 kom bocken första gången och tittade förbi. Då i bara några få sekunder och sen gick han vidare. Tove hann därför aldrig få något skjuttillfälle.

– Jag tänkte att han kommer kanske igen.

Tiden gick och efter ett tag kom ett smaldjur och tittade förbi. Lite senare ändå kom ännu ett smaldjur, hon gick kanske 40 meter från tornet.

– Jag var nära på att ge upp men precis då dök bocken upp. Han kollade länge på mig och jag satt alldeles stilla. Han skällde lite och hoppade några steg åt sidan, fast i rätt riktning.

Bocken var på väg till en öppning Tove länge kollat ut precis framför sig.

– När han precis tagit de avgörande stegen ut i öppningen, siktade jag och kramade avtryckaren. Bocken for upp lite i luften i smällen och gjorde en rusning.

Klockan var då 20.50 och det började skymma fort.

– Jag ville därför inte gå efter honom själv så jag ringde min pappa och bad han komma med vår wachtelhund Cara. Jag visade vart skottplatsen var och Cara hittade honom direkt efter cirka 25-30 meter.

– Lyckan var total! Min premiärbock på premiärdagen. Vilken upplevelse och vilket minne, det största leendet någonsin och lyckan var total, berättar Tove Åhsberg.