Arbetsuppgiften ingår i första årsgruppens studieplan och kan för den som så önskar även fortsätta under andra året. De flesta har aldrig tidigare kommit i kontakt med dessa vildmarkstillbehör, men både yxa och kniv är nödvändiga hjälpmedel såväl vid jakt som vid fiske. Vid mitt besök i maj lägger eleverna sista handen vid kniv­slidorna. Det gäller upphängare och infärgning.

Det finns inte två objekt som är lika i materialval eller utformning. Alla har sin egen filosofi kring hur en kniv ska se ut.

Bra resultat

Till syvende och sist är det ju knivmakaren själv som bör veta att hans eller hennes kniv ska kännas bra i greppet. Ett felaktigt utformat knivskaft kan utsätta användaren för obehag, till exempel kramp om skaftet är för kort. Om det blir för långt kan man slinta. Lagom är bäst.

En del har haft lätt att limma ihop och forma skaftdelarna, som kan bestå av olika ämnen. Övriga har fått fråga Rickard lite då och då om hur man ska bära sig åt. Men samtliga har fått sina elev­arbeten färdiga och kan tänkas använda både kniv och yxa under det stundande sommarlovet.

Det förekommer träämnen från främmande världsdelar, men även från den svenska skogen. En del av skaften består av kompositmaterial med pälsmönster från vilda djur.
Överlag är resultatet bra, även om utseendet varierar för ett främmande öga. Huvudsaken är att kniven är till belåtenhet och kan gagnas för sin uppgift. Kanske kommer en del av eleverna att vilja fortsätta med knivmakeriet nästa läsår.

Utmärkelse

Diana Bodi

Vid terminsavslutningen senare fick en av eleverna ett gratis medlemskap under två år i Svensk Knivförening. Det innebär fyra nummer av tidningen Knivmakaren med spännande artiklar och nyheter från den nordiska knivvärlden. Utmärkelsen delades ut av undertecknad sekreterare i Svensk Knivförening vid skolavslutningen. Mottagare i år blev en flicka från Unnaryd, Diana Bodi.