I senaste numret av SVAvet, som alltså är ett temanummer kring rävens dvärgbandmask, skriver generaldirektören Anders Engvall bland annat om hur hanteringen av smittan ska utformas.

”Hur ska smittintroduktionen hanteras? En naturlig reflex är att vi ska försöka kontrollera och bekämpa parasiten med målet att utrota den. Det har varit en svensk linje i många år, att nyintroducerade eller nypåvisade smittsamma sjukdomar hos djur, om möjligt och praktiskt genomförbart ska utrotas. Rävens dvärgbandmask är en sådan allvarlig zoonos att den är en klar kandidat för bekämpning. Men det finns ett par viktiga frågor som jag anser att vi åtminstone måste ha en uppfattning om, innan en bekämpning syftande till utrotning inleds. Den första frågan är om smittan verkligen kan utrotas genom bekämpningsåtgärder. Det har aldrig gjorts tidigare, även om man har visat att utläggande av avmaskningsbeten kraftigt kunnat sänka förekomsten. Den andra frågan är hur hög risken för återintroduktion av smittan är. Denna risk är i sin tur främst beroende av hur avmaskningskravet på hundar som kommer till Sverige efterlevs, samt hur hög risken är för att smittspridningen från en hund verkligen resulterar i en etablering av smittan i naturen.”

Engvall avslutar med att berömma jägarkåren dess insatser i detta sammanhang.

”Slutligen vill jag rikta ett stort tack till de svenska jägarna som har möjliggjort den omfattande insamlingen av rävar, vilka nu undersöks vid SVA.”

Det senaste numret av SVAvet finns att läsa här.