Naturvårdsverket offentliggjorde under måndagen sin utredning ”Analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus i Sverige”. 
– Till verkets försvar måste vi säga att förutsättningarna för denna rapport varit alldeles för dåliga. Men resultatet hade inte behövt bli så här dåligt. Nu verkar det som om att Naturvårdsverket inte ser verkligheten i vargområdena, säger Torbjörn Lövbom.

Kritik mot slutsatser
Svenska Jägareförbundet är kritiskt till stora delar av innehållet och hur man har hanterat olika fakta. Men kärnan i förbundets kritik ligger mest på Naturvårdsverkets slutsatser.
– Vi vet att verket har haft svårt att hinna med alla arbetsuppgifter på grund av allt arbete med vargen, länsstyrelserna har anställt rovdjursspårare och rovdjursansvariga, Sveriges riksdag har fattat flera vargbeslut, lagstiftning har ändrats och vi ser dagligen hur människor uttrycker oro och besvikelse på minskad livskvalitet, jägare som slutar jaga med hund, tamhundar dödas i trädgårdar med mera. 
– Att Naturvårdsverket då kan slå fast ”på samhällsnivå finns det däremot ingen omfattande ekonomisk påverkan på verksamheter och näringar från varg” får mig att undra om vi lever i samma verklighet?

Inga mjuka värden
Torbjörn Lövbom menar att rapporten saknar de delar som socioekonomiska beräkningar ska innehålla. Bland annat finns inga mjuka värden, som upplevelser eller känslor. Han är också mycket kritiskt över att verket inte ens försökt kvantifiera exempelvis rekreationsvärdet av jakt, trots att förbundet påtalat detta.
– Naturvårdsverket konstaterar utifrån underlaget att meningsfull jakt kan bedrivas i vargrevir. Hur kan den myndighet som också vill ha ett främjandeuppdrag för jakten ha missat det avgrundsvrål från jägarna – under många år – om hur de upplever vargarnas påverkan, undrar Torbjörn Lövbom.