Få om ens någon hade för några år sedan trott att vargstammens genetik skulle vara mer avgörande för framtidens vargförvaltning än att ta hänsyn till de människor som ska leva med varg. Men så verkar faktiskt fallet vara idag. Därför är Naturvårdsverkets möte mycket viktigt för dem som kommer att beröras av framtidens vargpolitik.

Genetikfrågan anses vara komplicerad och ledande genetiker är dessutom oense över hur många vargar som vandrar in och går i avel som behövs för att gynnsam bevarandestatus ska uppnås.

Matematisk modell

Stockholmsgenetikerna Linda Laikre och Nils Ryman har tagit fram en matematisk modell för hur många vargar som behövs för att uppnå gynnsam bevarandestatus i landet.

Dag Lindgren, professor emeritus i genetik, har vid upprepade tillfällen sågat Naturvårdsverkets tillämpning av rapporten.

Detta är upphovet till morgondagens möte där dock ingen av de trätande genetikerna, trots inbjudan, kommer att delta.  

Linda Laikre har tidigare deklarerat att hon inte svarar på några frågor från Svensk Jakt.

Dag Lindgren skriver på sin blogg att: Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Jag betvivlar att avsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Tjänstemän och forskare
På morgondagens genetikmöte deltar istället sex tjänstemän och forskare från Naturvårdsverket/Uppsala universitet, sex forskare från Grimsö, en tjänsteman från Miljödepartementet, en forskare från Norge, en forskare från Umeå universitet och två forskare från Storbritannien.

Mötet leds av Per Sjögren-Gulve, Fil Dr vid avdelningen för evolutionär funktionsgenomik vid Uppsala universitet. Per Sjögren-Gulve är för övrigt den som skrivit Naturvårdsverkets kritiserade dokument om vargstammens gynnsamma bevarandestatus i landet.

Genetikbråket detta har hänt

Linda Laikre och Nils Ryman har tagit fram en matematisk modell för hur många vargar som behövs för att uppnår gynnsam bevarandestatus i landet. I sina beräkningar har de valt att utgå från en fiktiv vargpopulation på 100, 200, 400 och 800 vargar som snörpts av från en stor population med stor genetisk variation. En rapport som Naturvårdsverket valt att använda.

Dag Lindgren har vid upprepade tillfällen sågat Naturvårdsverkets tillämpning av rapporten och kallat den för ett allvarligt missbruk av genetik. Han är starkt kritisk till att Naturvårdsverket inte använder den skandinaviska vargstammen som utgångspunkt. I Naturvårdsverkets hypotetiska vargpopulation kan inaveln inte annat än öka. Då är det meningsfullt att försöka hålla inavelsminskningen låg. I den svenska vargpopulationen minskar inaveln med antalet migranter. Det räcker med knappt en vargmigrant per generation (troligen betydligt mindre) för att inaveln inte ska öka, framhåller Dag Lindgren.

Jägareförbundet har varit drivande i kritiken mot genetiska kraven i vargstammen. Förbundets Gunnar Glöersen är mycket aktiv i genetikdebatten. Läs mer på hans blogg: