Glesbefolkat och ändå svårt att hitta småviltjakt

Jämtlands län har Sveriges näst lägsta befolkningstäthet, endast slaget av Norrbotten, men med liten marginal. Ändå är det svårt för många att hitta småviltjakt. Med tanke på oron som visas för utflyttning och allmän förgubbning av jägarkåren, verkar det mycket märkligt.

Det sägs ibland skämtsamt att man räknas som jämte först i tredje generationen. När det gäller jaktmark tror jag inte att det räcker. Visst, den som är född och uppvuxen i ”Västra Fjällsjön” har säkert tillgång till jakt, men annars är det svårt.

Vi har faktiskt ett skapligt flöde av inflyttande ungdomar i länet, framför allt via skidorter, och studenter som läser i Östersund.

Problemet är att de som gillar jakt, ofta söker sig vidare eller lägger ner intresset, i stället för att få möjligheten att utveckla det.

Men det är ju inte på grund av att småviltjakten utnyttjas för hårt och att plats saknas som det ställer till problem. Frågan vi bör ställa oss är varför?

 

Målet var jakt  

Som relativt ny i länet träffades jag och ett gäng andra inflyttade killar i en löst sammansatt grupp. Vårt enda mål var att hitta jakt, helst älgjakt, men också småviltjakt.

Av den gruppen är vi bara två kvar i länet, och bara en av oss jagar.

Det löste sig för mig, men de flesta andra flyttade just på grund av att de inte lyckades få tag i någon jaktmark.

I mina jägarexamengrupper uppskattar jag att bara hälften hittar jakt.

Visst, nog finns det ett och annat område som det går att lösa dagkort på, men de är varken många eller lätt att hitta.

 

Viltvården blir eftersatt  

Ska man bli något så när framgångsrik inom jakten, bör man kunna jaga mycket på samma område. Annars lär man sig inte var rävgryten finns, var mårdfällorna bör placeras eller var haren går under drevet.

Intresset för viltvård blir ofta haltande, för vad är poängen med att lägga ner mycket arbete på sådant om man inte får se resultatet?

Att skaffa hund är inte att tänka på, för var skulle man jaga in den?

Det är dessutom inte alltid så lätt, att hitta någon som vill sälja ett dagkort, klockan fem en lördagsmorgon, så spontana jakter uteblir oftast. 

Det innebär, för att tala klarspråk, att den som är invandrare, nybliven jägare, stadsbo eller nyligen inflyttad från annan ort i landet, vill arrendera småviltsjakt eller lösa årskort, har uppenbara problem.

Jag tror inte att jägarkåren är hjälpt av att vi utestänger de nytillkomna jägarna, och lösningen på problemet är inte svår alls.

Mattias Eriksson

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till:

debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev