Puller levde hela sitt liv i hägn hos lantbrukarparet Erna och Ove Hansen på en gård i trakten av Borris på västra Jylland.
Pullers samtliga fällhorn bevarades. Likaså vägdes bocken regelbundet. Det visade sig att det i Pullers fall fanns ett samband mellan hornens och kroppens vikt. Om Puller vägde mindre än föregående år minskade också hornen i vikt. Året efter kunde han ha återtagit sin forna vikt och då var också hornen tyngre.
Den största hornuppsättningen hade Puller 1971, vid sex års ålder. Då vägde de båda fällhornen tillsammans 360 gram.
Puller bar emellertid relativt stora horn långt fram i livet. När han 14 år gammal fällde sina horn vägde dessa 320 gram. Därefter blev hornen mindre.
Redan när Puller uppnådde 16 års ålder var han det äldsta rådjur man kände till, men han levde betydligt längre än så. Puller, som var född i början av juni 1965, blev så när som på ett halvt år hela 20 år gammal!

Tänderna begränsar
Frilevande rådjur blir aldrig så gamla. Man räknar med att ett rådjur kan bli tio år, sällan mer. Det är tänderna som begränsar rådjurens livslängd. Vid ungefär åtta års ålder brukar tänd-erna i allmänhet vara så hårt slitna att rådjuret får svårt att sönderdela den mer svårtuggade vinter-födan. Något som i sin tur medför rubbningar i fodersmältningen, utmärgling och död.
Ett av de äldsta frilevande rådjur man känner till är den råget som ännu på vårvintern 2005 utfodrades av Lars och Gunilla Jonsson på gården Sandvarpsudden utanför Gargnäs i Västerbotten.
Geten ingick i en större grupp rådjur som märktes i forskningssyfte i Gargnäs vintern 1991-92.

Två killingar, sedan ensam
Geten, som kom att kallas Hög-brännageten, höll från början till på andra sidan Hemsjön i Gargnäs, där Klara Ljunglöv skötte om en utfodringsplats för rådjur. När hon år 2000 flyttade till Lycksele tog Lars och Gunilla Jonsson tog över.
Ännu vintern 2003-04 hade Högbrännageten två killingar med sig, men sista vintern 2004-05 var hon ensam. Eftersom hon märktes som smaldjur var hon då 14 år gammal.