Fällor utgör ett viktigt komplement till andra jaktformer. Användande av fällor medger en effektiv beskattning av viltpopulationer, samtidigt som det är en betydelsefull del av den traditionella nordiska jakt- och fångstkulturen.

En effektiv fällfångst är även en förutsättning för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser, att i enlighet med Konventionen om biologisk mångfald förhindra att invasiva arter etablerar sig i Sverige.

Naturvårdsverket bortsåg i sitt ursprungliga förslag till föreskrifter helt från fällfångstens stora betydelse för svensk jakttradition och viltvård. Fällfångst är en mycket stor verksamhet i vårt land och utövas årligen av mer än 50.000 jägare.

Globalt stigande skinnpriser och ett snabbt ökande intresse för ”naturskinn” gör också att fällfångsten återetablerar sig som en del av människors försörjning.

Lyckligtvis lyssnade Naturvårdsverket på Jägareförbundets invändningar och man har nu ändrat sitt förslag på viktiga punkter. Men det finns mer att göra. Naturvårdsverket fortsätter att hävda att framtagande av fällor är en kommersiell verksamhet. Det är något som oroar.

I grunden fel
Att innovatörer och tillverkare av fällor själva ska bekosta typgodkännande av nya fällor är i grunden fel. Fällfångstverksamheten är ett samhällsintresse, det gäller inte minst i dessa tider då fällor för vildsvin diskuteras intensivt. Ett annat exempel på ett samhälle­ligt intresse är minkfångsten där effektiva fällor är avgörande för framgång.
Att typgodkännande och till­hörande testverksamhet ska bekostas av den sökande är orimligt. Det gör att endast ett fåtal fällor med kommersiell potential blir aktuella.
Detta är direkt kontraproduktivt ur djurskyddssynpunkt, samt riskerar att bli ett dråpslag för den svenska jakttraditionen och viltvården.

Tre fjärdedelar av de typgod­kända fällorna försäljs inte av ­någon kommersiell aktör idag och en stor del av de som finns på marknaden är musfällor eller ­skulle inte längre vara kommersiellt gångbara med de av Naturvårdsverkets föreslagna kostnader för typgodkännande.

Därför finns det all anledning för Naturvårdsverket att än en gång fundera igenom vilka konsekvenserna blir om man fortsätter bedöma fällfångsten som en kommersiell verksamhet.

Risken är uppenbar att utvecklingen stannar av, att framtagandet av effektiva och ur djurskyddssynpunkt godkända fällor mer eller mindre upphör.

Predatorkontroll är ett viktigt verktyg både inom viltförvaltningen och inom naturvården, exempelvis för att kontrollera invasiva arter och för att motverka negativa effekter till följd av ökade predationstryck.

På södra Öland har ett flerårigt försök att öka framgången för strandängsvadare genom predatorkontroll genomförts, i form av ett samarbete mellan forskare, myndigheter, jägare och ornitologer.

Precis som i många andra motsvarande studier är resultaten inte lättolkade, då det är många olika faktorer som påverkar utfallet. Man kan dock konstatera att det är möjligt att kontrollera mängden kråkor, men att det är helt nödvändigt att även kontrollera räv och grävling. För att nå framgång är fällfångst helt nödvändig.

Predatorkontroll fungerar
Såväl den vetenskapliga litteraturen som praktisk erfarenhet visar att rätt använd så fungerar predatorkontroll, både för att begränsa predatorer och för att begränsa predationstryck. För att kunna upprätthålla tillräcklig predatorkontroll är det ofta helt nödvändigt att kombinera jakt med fällfångst.

Åtgärdsprogrammen för sydlig kärrsnäppa, skräntärna och för brushane, rödspov och svartbent strandpipare (som är på remisstadiet) lyfter tydligt fram betydelsen av predatorkontroll för en framgångsrik förvaltning av dessa ­hotade arter.

Framgångsrika projekt för att rädda sådana arter skulle tveklöst hotas genom inskränkningar i möjligheten att bedriva predatorkontroll. Vikande stammar av ejder och andra dykänder utgör ytterligare ett orosmoln, där framgångsrik kontroll av mink troligen kommer att krävas utöver andra åtgärder.

Det är bra att Naturvårdsverket dragit tillbaka förslaget att alla lev­andefångstfällor ska förses med elektronisk övervakning. Något som idag är såväl en teknisk som ekonomisk omöjlighet. Inget kan heller ersätta den fysiska kontroll­en av fångstredskapet ur djurskyddssynpunkt.

Likaså får vi ge verket en eloge för att man lyssnat på remissinstanser som haft synpunkter på att alla fällor ska testas på nytt i tio-årsperioder.

Behovet av fällor ökar
Det hade varit direkt kontraproduktivt ur djurskyddssynpunkt, samt riskerat att bli ett dråpslag för den svenska jakttraditionen och viltvården.

Fällfångst är ett viktigt inslag i modern vilt- och naturförvaltning, samtidigt som det är en levande del av vårt kulturarv.

Utformning av fällor och regler för fällfångst bör därmed säkerställa hög etik och effektivitet, samtidigt som man så långt som möjligt slår vakt om de traditionella inslagen i fällfångsten och de traditionella fångstanordningarna.

Behovet av fällor som komplement till jakt för att nå målen inom vilt- och naturförvaltningen bedöms inte som minskande, utan kan snarare antas öka.
Därmed krävs ett modernt regel­verk som samtidigt säkerställ­er hög etik och fortsatta möjligheter att bedriva fällfångst.