Björnjägarna i Linghed-Hökvikens jaktvårdsförening fick vara med om en jaktdag utöver det vanliga denna björnpremiärdag 2014. Jaktledaren Östen Haglund berättar om en spännande jakt där björnen buktade innanför de 26 utställda passarna, där samtliga jägare hörde jakten och där alla tyckte sig ha en chans att få avsluta den.
– Vi har sett björnen tidigare och visste att den var stor. Men att vi skulle få den och att den vägde över 300 kilo var inget jag vågade drömma om, säger Östen Haglund.

Snabbt upptag
På morgonen chansade man på att det fanns björn inom ett område som Östen Haglund beskriver som ett berg. Skyttarna sattes ut i vägpass runt om, och hundföraren Per Englund släppte en av sina plottar. Med honom gick Sebastian Nordvall som vägvisare.
Upptaget kom efter mindre än fem minuter. En stund senare släpptes ytterligare en hund.
– Men det blev inget ståndskall. Björnen lurvade och gick sakta undan i gångstånd. Och den var hård mot hundarna, det hördes hela tiden, säger Östen Haglund.
Björnen var på väg ut ur området vid ett tillfälle, men vände tillbaka. I en och en halv timme fick passkyttarna lyssna på en jakt som Östen Haglund beskriver som mycket spännande och givande för alla jägare i laget.

Kom rakt på
När björnhannen skulle gå ut den andra gången kom den rakt mot den äldre av bröderna Nordvall. Christian, 28, berättar:
– Gångståndet kom rakt emot mig. Jag var tvungen att flytta mig lite för att inte få det i knäet. Då vek det av lite och när björnen kom upp på vägen fick jag iväg ett skott, men den fortsatte in i skogen på andra sidan vägen.
Och hundarna fortsatte jakten. Hundförare och vägvisare hade inte hört skottet, utan fick besked via radio. Den yngre Sebastian Nordvall, 25, fick ta vid där hans bror börjat:
– Vi tog oss dit så fort som möjligt. Då stod det still ner mot en sjö och vi gick runt för att genskjuta. Precis när vi kommer fram har björnen börjat gå igen och passerat en väg in på grannmarken, berättar Sebastian Nordvall.

Tecknade tydligt
Efter att ha fått klartecken från grannlaget gjorde Per och Sebastian ett nytt försök att genskjuta björnen.
– Vi kom längs en väg när jag plötsligt fick se honom komma springande en bit in i skogen. Jag hoppade över en sten och lyckades få på en smäll. Björnen fortsatte parallellt med vägen inne i en tät ungskog och jag sprang på vägen för att genskjuta den igen.
Plötsligt kom björnen upp hundra meter framför Sebastian som kom ner på huk och drog på två skott. Den stora björnhannen tecknade märkbart och höll på att tippa bakåt.
– Då sprang jag fram ytterligare några meter och fick på en smäll till. Sedan var det i stort sett över, berättar Sebastian.
– Min puls? Ja, den var nog uppe på minst 200 då. Det var så otroligt spännande. Särskilt som jag inte har skjutit någon björn tidigare.

Fortsättning följer
Han delar gärna med sig och beskriver den avslutande delen av jakten som ett brödrasamarbete. Christian är däremot lite mer försiktig.
– Jag sköt först, men det var Sebastian som sköt de dödande skotten, säger han.
Jaktlaget har bestämt att de ska ut imorgon också. Med samma hundförare och samma hundar.
– Vi har fler björnar, det vet vi efter sommarens observationer. Bland annat har vi sett en som går med ett halsband, säger jaktledaren Östen Haglund. Efter det här är många väldigt laddade.
En av dem är Sebastian Nordvall.
– Ja, visst är jag otroligt nöjd, men man kan alltid bli nöjdare, säger han.