Att en EU-tjänsteman ska vara opartisk framgår av de vägledande principer som Europeiska Ombudsmannen tagit fram. De fem vägledande principerna är:

Åtaganden gentemot Europeiska unionen och dess medborgare

Integritet

Objektivitet

Respekt för andra

Öppenhet

Under punkten ”Objektivitet” utvecklas innebörden:
”Tjänstemännen ska vara opartiska, öppna för nya idéer, deras arbete ska styras av bevis och de ska vara villiga att lyssna till olika åsikter. De ska kunna erkänna och åtgärda misstag.

I förfaranden som innefattar jämförande utvärderingar ska tjänstemännen endast basera rekommendationer och beslut på objektiva grunder och andra faktorer som uttryckligen anges i lag.

Tjänstemännen skall inte diskriminera någon eller låta det faktum att de tycker om, eller inte tycker om, en viss person påverka dem i deras tjänsteutövning.”

Brakeland handlägger ärendet

EU-kommissionens generaldirektorat för miljö leds av kommissionären Janez Potocnik. På samma generaldirektorat är Jean-Francois Brakeland chef för enheten för överträdelseärenden, och är den tjänsteman som handlägger det pågående överträdelseärendet gentemot Sverige vad gäller vargjakt.

Den 12 november skickade Jägareförbundet och Svenska Kennelklubben ett gemensamt brev till EU-kommissionär Janez Potocnik (ett brev som finns att ta del av här).

Brevet besvarades av Jean-Francois Brakeland, på ett mycket korthugget sätt. (Se svarsbrevet här.)

Profilbild: en varg

En studie av Jean-Francois Brakelands Facebook-profil är intressant och ger några ledtrådar om var denne tjänsteman står i frågan. Fram till för en tid sedan hade Brakeland en varg som profilbild.

Brakeland har 84 Facebook-vänner. Två av dessa vänner är Oscar Alarik och Joanna Cornelius, båda miljöjurister anställda av Svenska Naturskyddsföreningen. Det vill säga den organisation som skrivit till EU-kommissionen med klagomål på Sveriges vargjakt, vilket ledde till att överträdelseärendet inleddes.

Vargärendet i domstolen

I mitten av november kontaktade Jean-Francois Brakeland miljödepartementet i Sverige, i syfte att planera in ett möte för att vidare diskutera vargfrågan.

Av korrespondens mellan Brakeland och departementet, som Svensk Jakt tagit del av, framgår att Brakeland ville få till ett möte i Stockholm i slutet av januari.

I början av december kontaktar miljödepartementet Brakeland och föreslår att detta ska hållas i Stockholm den 29 januari. Ett par dagar senare svarar Brakeland miljödepartementet i ett kortfattat mejl:

By then we will have the Court case on Wolf, so not sure we can meet.
Fritt översatt:
Vid det laget är vargärendet i domstolen, så det är osäkert om vi kan träffas.

Redan i början av december har alltså den tjänsteman som handlägger ärendet för kommissionens räkning bestämt sig för att den svenska vargjakten ska hamna i EU-domstolen.

Vilka intressen företräds?

I mitten av december träffades Janez Potocnik och Sveriges miljöminister Lena Ek. Efter detta möte skickade EU-kommissionären den 19 december ett brev till miljödepartementet ett brev vars innehåll blivit väl känt. Det är i detta brev som Sverige uppmanas att inte fullfölja planerna på vargjakt i vinter.

Om man tittar lite närmare på de invändningar som framförs i brevet, och jämför dessa med vargvärnarorganisationernas argumentation, finner man också flera likheter.

I Rovdjursföreningens tidskrift Våra Rovdjur (nr 4/2012), skriver föreningens ordförande Roger Olsson: 

Sveriges ledande populationsgenetiker, Nils Ryman och Linda Laikre, har inte medverkat i de aktuella beställda genetiska analyserna.

I brevet från EU-kommissionären står följande (Rovdjursföreningens översättning):

Jag har särskilt svårt att förstå varför förvaltningsplanen och professor Libergs vetenskapliga rapport inte lämnats för granskning till kända svenska genetiker som professorerna Laikre och Ryman eller till internationell expertis.

Rovdjursföreningen skriver vidare i artikeln:

Naturvårdsverket fick en månad på sig att ta fram sårbarhetsanalysen för varg, ytterligare ett halvår för de andra tre arterna. Några skäl till den hysteriska brådskan i vargens fall gavs inte.

I EU-kommissionärens brev står att läsa:

Sverige har levererat en förvaltningsplan som tagits fram i en forcerad process helt utan öppenhet och möjlighet för berörda parter att delta. Ingen som helst fristående vetenskaplig granskning har gjorts.

Den konspiratoriskt lagde kan misstänka att de svenska vargvärnarorganisationerna sufflerat EU-kommissionens tjänstemän när brevet till Lena Ek formulerades.

Vilka intressen företräder egentligen Jean-Francois Brakeland? EU-kommissionen eller den egna övertygelsen?

Går det, mot denna bakgrund, säga att Jean-Francois Brakeland inte varit objektiv? Då det enbart handlar om indicier går det kanske inte att dra en sådan slutsats. Men indicierna pekar dessvärre åt fel håll.