Artikeln publicerad i Svensk Jakt nr 9/2013

Många jägare rynkar föraktfullt på näsan när man nämner ordet vapenvård.
Idag finns det hjälpmedel och material som underlättar vapenvården betydligt. Och vården behövs, i varje fall om man vill uppnå precision och livslängd hos sitt vapen. Den som skaffat en rostfri studsare med syntetstock må ha minimerat behovet av vapenvård, men likväl blir pipans insida skitig även om den är rostfri.

Den viktigaste vapendelen att vårda är studsarpipan. När krutet förbränns i pipan bildas alltid restpartiklar som kan skada pipan på flera sätt. Kemiskt sett så ger krut- och tändhattsresterna en frätande effekt på pipans stål vilket förkortar pipans livslängd. Tar man inte bort restpartiklarna med jämna mellanrum, så bildas också avlagringar i form av slagg som kraftigt kan försämra pipans förmåga att skjuta med precision.

Daglig vård av pipan

Har pipan fått en kraftig pålagring av slagg är den dessutom svår att göra ren den dag man verkligen vill göra det.

Bland tillverkare av såväl ­vapen som ammunition är det från långtidstester av kulgevärspipor välkänt att de pipor som aldrig eller sällan görs rent, får en påtagligt förkortad livslängd, jämfört med pipor som ofta rensats från krut- och tändhattspartiklar. Även om kulans mantel också ger avlagringar i pipan visar branschens erfarenhet att det är förbränningspartiklar som är viktiga att avlägsna från pipan – dessa är också enklare att avlägsna än mantelrester.

Hur man utför vård av en studsarpipa finns det mängder av uppfattningar om. Var och en är sin tro salig, men det som nog alla är ­överens om är att man om möjligt alltid utför vapenvården med utgångspunkt från vapnets patronläge. Mynningen är nämligen en känslig del av pipan.

Skulle man råka göra ett märke eller grad på mynningens insida kan det kraftigt påverka vapnets precision. På en halvautomatisk studsare som inte enkelt kan tas isär måste man förstås utgå från mynningen men då ska man också vara extra försiktig.

Använd rätt produkter

Enligt mångas mening är det viktiga i den dagliga pipvården att ta bort krut- och tändhattsrester, inte att ta bort koppar orsakad av mantelrester vilket man kan göra med mindre regelbundenhet. Den som är rädd om sin studsarpipa gör rent den efter varje gång man varit på skjutbanan. Gör man det dessutom medan pipan ännu är varm så går rengöringen lättare.

Det finns utmärkta produkter för vapenvård, liksom rent usla. Något som verkligen underlättar vården av pipan är en bra läskstång. En sådan är heldragen, gärna tillverkad av stål och har kullager i handtaget, vilket gör att stången kan rotera med pipans räffling.

Självklart tillbehör

Har man använt heldragen kvalitetsstång vill man knappast gå tillbaka till den billiga delbara stången som ideligen gängar upp sig när man använder den och gärna blir krokig om man tar i för mycket.

Till läskstången behöver man bronsborstar för rätt kaliber. Detta är förbrukningsvara så köp gärna flera på en gång. Linnelappar är också ett självklart tillbehör till pipans vård och många väljer att använda dem tillsammans med en så kallad ”jag”, läskände, i rätt kaliber vilken trycker ut linnelappen ända ut i räfflorna.

Som lösningsmedel till att lösa krutresterna duger de flesta solventer på marknaden. Många av dem har dock en kraftig lukt som knappast indikerar att de är hälsosamma att andas in vilket man bör tänka på om vapenvården görs inomhus i en dåligt ventilerad lokal.

Exempel på bra krutlösande solventer är Shooter’s Choice och Hoppes No 9 vilka dock luktar en hel del. Ska man vara inomhus och ta bort krut ur pipan så kan man använda en bra vapenolja som Breakfree CLP. Kräver lite mer gnuggande men luktar mindre.

Man kan också själv blanda en skapligt fungerande krutlösande solvent. Bland internets handladdningsforum finns ett antal recept på en blandning som kallas ”Ed’s Red”. Denna blandning luktar också en hel del, men utesluter man acetonen blir lukten betydligt drägligare.

Ta bort mantelresterna

Manteln på de flesta kulor består idag av tombak, det vill säga en blandning av koppar och zink. Generellt kan man säga att ju rödare färg på kulorna, desto högre koppar­halt. Tidigare användes en hel del stålmantlade kulor vilket inte gav lika mycket mantelavlagringar men desto större pipslitage.

Hur mycket koppar som avlagras i pipan beror till stor del på pipans finish. På en ny pipa minskas benägenheten till avlagringar om man gör en break-in av pipan (se Vapen & skytte, Svensk Jakt nr 7/2013) och därefter sköter sin vård av pipan.

Personligen tar jag bort koppar ur studsarpiporna tidigast efter ett par hundra skott, andra anser att det ska göras betydligt oftare.

För att lösa upp kopparen krävs ganska starka specialprodukter som innehåller ammoniak och den som kanske har bäst rykte av dem alla är Sweets 7,62. Dessa kopparlösande medel brukar även ha en nedbrytande effekt på bronsborstars fina borst och många föredrar istället nylonborstar när man använder dessa kemikalier.

Tryckluft användbart

Det är viktigt att följa anvisningarna på förpackningen för hur länge medlet ska vara applicerat i pipan eftersom de starka kemikalierna kan ge skador i pipan om de ligger i för länge.

Övrig vård av en vanlig repeterstudsare är ganska okomplicerad men är man osäker på hur man lossar vapnet från stocken eller tar isär sitt slutstycke – låt en kompetent vapentekniker göra genomgången.

Att dela på stock och metalldelar är en god idé, i varje fall en gång om året. De flesta studsare har avtryck av boxtyp som har en förmåga att samla på sig skräp – ta inte själv isär trycken men blås gärna ur dem med tryckluft med måttligt tryck.

Slutstyckets utdragare brukar ha en förmåga att samla på sig smuts och mässingsspån. En liten skruvmejsel brukar vara ett bra hjälpmedel när man pillar rent.

Studsarmagasin, vare sig de är löstagbara eller inte, brukar också vara smutssamlare som då och då behöver torkas ur och rensas på granbarr etcetera som ansamlats.

Vapenvården på en halvautomatstudsare kan vara såväl enkel som lite mer klurig.

Se instruktionsboken för ditt vapen hur du gör på ditt vapen och ta gärna hjälp av vapentekniker om du är osäker. Att plocka isär ett vapen och sedan inte kunna sätta ihop det efter ordning är måttligt roligt.