Trenden bland dem som köper ny studsare är i dagsläget ganska tydlig – syntet­stock och gärna kamrade för .308 Winchester eller 8×57 JS. Den sistnämnda patronen har fått en ny renässans efter att i flera årtionden varit hyllvärmare i vapenhandeln.

Men alla vill inte ha – eller har inte råd med – en ny studsare, utan föredrar att välja ur utbudet av begagnat. Här finns en hel del att välja på men ­precis som när man köper en ­begagnad bil kräver det lite mer kunskap än om man väljer nytt med ­garantier. Liksom med bilar är ­priserna ofta lägre bland privata säljare, men garantierna i princip obefintliga.

På ett sätt är det mycket lättare att köpa vapen än bil – färre komplicerade komponenter ger färre detaljer som kan krångla. Vi ska här ge lite råd till den som går i begagnattankar på studsarfronten.

Skralt utbud av repeter

Det första man ska bestämma sig för är vad man vill ha för vapen, och det generella rådet är en traditionell repeterstudsare utan rakrepeterfunktion. Rakrepeter är inte sämre, men det begagnade utbudet av dessa är skralt och priserna höga.
Utbudet av repeterstudsare av cylindertyp har dominerat marknad­en under mycket lång tid vilket ger ett stort begagnatutbud. Nedan­stående förteckning över studsare från olika länder ska absolut inte ses som komplett, men det är studsare som är vanligt förekommande och där det finns en stor erfarenhet kring vapnen.

Svenska studsare

Här dominerar två studsare. Husqvarna 1640 och Husqvarna/Carl Gustaf 1900. Just 1640 brukar det stå mängder av hos handlarna – och till riktiga vrakpriser. Visst har 1640 en variant av den gamla Mauser-98-mekanismen som knappast ger en slutstycksgång att skriva hem om, men nyper slutstycket gör man handhavandefel. Avtrycket brukar vara hårt och ibland släpigt. ­Stocken är knappast optimerad för bruk med kikarsikte.

Visst känns 1640 lite ­omodern, men de brukar skjuta väl och det låga priset kan uppväga.
Modell 1900 är en modernare konstruktion med suverän slutstycksgång och ett vettigt avtryck. Viss varning för att det efter nedläggningen av den svenska tillverkningen tidvis sålts italiensktillverkade vapen under namnet Husqvarna 1900. Dessa har ibland varierat i kvalitet. Länge var det rena överpriser på svensktillverkade 1900, men nu när rakrepetervapnen blivit populära har priserna harmoniserats. I varje fall på standardvapen.

Finska studsare

Både Tikka och Sako har ett väl­förtjänt gott rykte bland begagnat. Visst känns en del tidiga varianter ibland en smula kantiga, tunga och tröga, men kvaliteten på finska vapen är nu som då hög.

Just i kaliber .308 Win kan äldre Tikka eller Sako vara ett bra alternativ eftersom de ofta har kort lådlängd till skillnad mot till exempel Husqvarna 1900 som bara gjorts med längre låda.

Tyska studsare

Sauer har ett gott rykte som vapenmärke. Kvaliteten är hög men ibland har teknikivern tagit över. Sauer 90, som också sålts under namnet Carl Gustaf 3000, är ett exempel på detta. En komplicerad konstruktion av trycket i kombination med dålig vapenvård kan göra att vapnet inte kan avfyras. Med normal smörjning är dock problemen få.

Sauer 202 är också en bra tysk studsare liksom den tyngre föregångaren som i Sverige mest såldes som Carl Gustaf 4000. Dock är det många som stör sig på säkringens placering i varbygeln – känn efter innan köp.

Amerikanska studsare

Winchester M70 är liksom Remington M 700 exempel på vapen som tillverkats i många årtionden utan att vara behäftade med problem. Kanske detaljkvaliteten blivit lite sämre med åren och bästa fynden gör man nog bland de något äldre vapnen.

Ruger M77 är en annan robust studsare men vapen tillverkade före 2006 har inte alltid det bästa av trycken.

Japanska studsare

Studsare är kanske inget man förknippar Japan med men japanerna har i regel tillverkat vapen med en kvalitet som vi är vana vid från europeisk produktion. Browning A-bolt är en riktigt duglig doldis bland studsarna och befriande fri från plast­detaljer som kan gå sönder. Möjligen lite minus för tunnväggiga pipor som snabbt blir varmskjutna. Howa är ett annat exempel på en ganska duglig japan som brukar vara prisvärd.

Kalibervalet – var flexibel

Ska man köpa begagnat kanske man ska vara aningen flexiblare i valet av kaliber än när man köper nytt.
Man kan göra en bättre affär på ett välskött vapen i en för tillfället mindre populär kaliber än en risigare bössa i en populär kaliber. Lokalt är till exempel en 6,5×55 eller .30-06 mycket svårare att sälja än ett vapen i en kaliber som är inne just nu – som .308 Win.

Magnumkalibrar är ett annat exempel på hyllvärmare hos handlarna. Till exempel .338 Winchester Magnum är en mycket duglig älg­patron – om man hanterar den ganska rappa rekylen. Här är det prutläge på begagnat, men räkna med att det kostar lite mer att övningsskjuta än om man väljer något vanligare.

Vapen som bytts in av en jakt­skyttebana är vanligen i kaliber 6,5×55. Trots ett oslitet yttre kan dessa ha blivit alldeles för varmskjutna.

Eftersom det tidvis florerat en hel del militära patroner finns det större anledning att kolla upp pipans skick om vapnet är kamrat för just .308 Win eller 6,5×55. Vapen i snabba magnumkalibrar kan också ha en pipa som levt ett hårt liv eftersom de ”äter” pipor mer än standard­patroner. Men problemet med slutskjutna pipor är nog ändå inte så vanligt utanför de gamla miltär- och skyttekalibrarna.

Syna in- och utsida

Ett städat yttre brukar återspegla ett välskött inre på ett vapen. Den som inte brytt sig om att olja vare sig pipa eller trästock på ett vapen har tro­ligen varit lika slarvig med insidan.

Pipan är på något sätt hjärtat i en studsare och en av få delar som slits. Ett stort pipslitage kan man ibland se från vapnets mynning. Om pipan hålls mot bra ljus kan man ibland skönja att bommarna är nednötta – i regel är då pipan rejält sliten. En rikt­igt skitig pipa är svår att kontrollera. Att tolka bössan säger ganska lite om slitaget eftersom detta mått bygger på vilket mått pipan hade som ny – olika tillverkare använder olika mått.

Har man möjlighet att provskjuta vapnet märker man ofta om en pipa är sliten. Detta genom att en varm pipa ofta ger slängskott, vanligen lågt.

Har vapnet trästock ska man leta efter sprickor eller lagningar. Har du möjlighet så plocka ut systemet ur stocken och syna även insidan. Gäller det ett vapen för en patron med lite mer rekyl så brukar man ofta hitta sprickor bakom lådstjärten eller vid främre lådbulten. Skavanker är av kosmetisk betydelse men rejäla, begynnande sprickor föranleder förr eller senare reparation eller stockbyte.

Gravrost tyder på dålig vård

Ytrost är inget problem på en studs­are men rejäl gravrost tyder på dålig vård och omsorg och gör att man kanske ska snegla mot ett annat vapen.

Många av ovan nämnda vapen har en låda som är gängad för weaver­klackar. En bra lösning, men sitter det aluminiumklackar på bör det stå Weaver på dem. Byt annars ut mot originalen från Weaver eller ersätt med stålklackar. Tidvis har det sålts klackar i aluminium av tvivelaktig kvalitet och att byta dem kostar inte många kronor.

Det har sagts många gånger förr men tål att upprepas – lägg hellre pengar på kikarsikte och fästen och en billigare studsare än motsatsen.

Mattias Lilja