Artikel publicerad i Svensk Jakt Nr 2/3-2014

För att en kulpatron ska vara godkänd för klass 1-vilt måste den ha en kulvikt om minst tio gram och ge en anslags­energi om minst 2 000 Joule 100 meter från mynningen, eller minst nio gram och ge 2 700 Joule på 100 meters håll. Just denna gränsdragning får antas vara en anpassning till den stora mängden vapen i 6,5×55. Patronen brukar ge prestanda som får den att precis kvala in i klass 1-kategorin, i varje fall med tyngre kulor.

Anslagsenergin säger dock inte så mycket om en patrons effektivitet ur ett praktiskt perspektiv. Här spelar faktorer som projektilvikt och diameter in. Om vi jämför två patroner som är något av ytterligheter så blir det tydligt.

Krokig kulbana
En patron i .270 Winchester Small Magnum med kulvikten 9,7 gram, lämnar enligt Normas patronfakta mynningen med 950 meter per sekund. På 100 meters håll har den fortfarande en hastighet om 863 meter per sekund, vilket ger en hög anslagsenergi om 3 617 Joule. Patronen är flackskjutande. Inskjuten mitt i på 200 meter ger den försumbart överslag på alla kortare håll.

Den gamla älgpatronen 9,3×57, som för övrigt är så gott som utdöd utanför Sverige, har en låg utgångshastighet med en tung kula av grov diameter. Med 18,5 grams kula anger Norma utgångshastigheten till 630 meter per sekund. På 100 meter har den sjunkit till 561 meter per sekund vilket ger en relativt låg anslagsenergi om 2 911 Joule. Kulbanan är krokig och här är det bättre att skjuta in mitt i på 150 meter och låta detta vara längsta skjutavstånd.

Legenden John Taylor
Många skulle föredra 9,3×57 till renodlad älg- eller vildsvinsjakt framför .270 WSM, vilket baseras på praktiska och goda erfarenheter av lite grövre och tyngre kulor. Det är här resonemanget om den så kallade Taylors Knock Out-faktorn kommer in.

Detta sätt att räkna på patron­effektivitet togs fram av irländaren John ”Pondoro” Taylor (1904–1969). Taylor fick sitt smeknamn av lokalbefolkningen i Zambia där ”Pondoro” betyder lejon på ett av de lokala språken. Under sina mer än 30 år i Afrika livnärde sig Taylor på jakt av olika slag. Mest inkomstbringande var försäljningen av elfenben från den mer eller mindre legala elefantjakten.

Under sin tid i Afrika sköt Taylor över 1.000 elefanter, och bara med patronen .375 Holland&Holland Magnum avlossade han mer än 5.000 skott under jakt. Även om han uppskattade 375:an mycket så jagade han flitigt med betydligt kraftigare patroner, inte sällan i engelska dubbelstudsare som .500/416 Nitro Express. Med en så stor praktisk erfarenhet som John Taylor fick ska man ha respekt för hans åsikter om patroner och patronval.

Taylor skrev också ett antal böcker om sina jaktliga erfarenheter i Afrika. I dessa får man en inblick i forna tiders elefantjakt där det dödande skottet mot elefantens grova skalle krävde en potent patron. En för klen projektil eller felaktig skottplacering kunde snabbt innebära ond och bråd död för jägaren istället. Taylor slutade sina dagar mer eller mindre utblottad hemma i England. Ett mindre gott rykte som ohederlig gjorde det svårt för honom att få arbete även om hans kunnande givetvis borde tillfört vapen- och ammunitionsindustrin en hel del. Det faktum att han var homosexuell i en tid då detta inte var särskilt accepterat försvårade också hans liv.

Matematisk formel
Taylors Knock Out–faktor (TKOF) baserades ursprungligen på engelska måttenheter, men omräkning till meter och kilo ger ungefär samma värden.

Taylors matematiska formel ska ses som en jämförelse mellan olika patroner vid korta skjutanstånd. Formeln ger alltid ett högre värde för grova och tunga projektiler. Bland annat får slugs och brenneke skjutna ur hagelgevär kaliber 12 ett nästan osannolikt högt värde.

Man gör nog klokast att ta värdena ur en Taylor Knock Out-tabell med en nypa salt, i varje fall för svenska jaktförhållanden. Därmed inte sagt att det inte finns ett uns av sanning i resonemanget. Många älgjägare kan vittna om att en grov och tung projektil har en skotteffekt och pålitlighet som man inte alltid uppnår med en lätt projektil av liten diameter.

Vad tabellen inte heller tar hänsyn till är kulans konstruktion eller ballistikegenskaper.