Ulf Lindroth om hur du riktar genom pipan.

1. Rikta genom pipan. Använd den här metoden då det kan krävas stora justeringar, till exempel då du monterat ett nytt kikarsikte. Om du bara gör en kontrollskjutning eller byter ammunition kan du hoppa direkt till steg 4.

Ta ut slutstycket och placera vapnet så att det ligger stadigt. Titta genom pipan och rikta in den mot ett mål framme vid skjutvallen. Ett runt och ganska stort mål är enklast att centrera. Du ska se insidan av loppet helt symmetriskt och målet centrerat i förhållande till mynningen. Med vapnet helt stilla flyttar du sedan blicken till riktmedlet. Notera var det ligger i förhållande till det mål du centrerat.

Nu är det inte träffarna som ska flyttas på tavlan, utan riktmedlet som ska flyttas i förhållande till målet. Det blir ”tvärtom”. I det här fallet, när riktmedlet ska höjas mot centrum, behöver alltså höjdratten skruvas i riktning nedåt. Foto: Ulf Lindroth

2. Skruva in riktmedlet. Kikarsiktets justeringsrattar används normalt för att flytta träffarna på tavlan. Ligger träffarna till vänster skruvas ratten alltså i riktning höger. Men nu ska du i stället flytta riktmedlet dit pipan pekar, mot målet. Det blir tvärtom, så om riktmedlet behöver justeras åt höger skruvar du i riktning vänster på ratten.

Nöj dig när riktmedlet verkar ligga ungefär mitt i målet (då detta är centrerat i pipan). Syftet med grovriktningen är att sätta första träffen på tavlan.

Den första träffen satt ensam, högt och lite till vänster. En grov justering gav ett träffläge närmare centrum. Justeringen inför ­nästa serie, mot målet nere till höger, gav inte exakt önskat träff­läge. Nästa serie, i mitten nedtill, fick godkänt.

3. Mät och skruva. Skjut ett skott med bra stöd. Markera. Uppskatta eller mät avståndet från träffen till önskat träffläge. Räkna ut antalet klick utifrån markeringarna på inskjutningsrattarna. Gör beräknad korrigering. Skjut därefter en serie om tre–fem skott. Uppskatta var centrum av gruppen ligger och utgå från det när du justerar träffläget på rattarna.

Skjut ytterligare en serie. Enligt planen ska träffbildens centrum nu ligga där du vill. Men misströsta inte om det krävs någon serie till.

Småviltjägaren kan i många fall välja att skjuta in vapnet mitt i målet på exempelvis 100 meter. För klövviltjägaren är fyra–fem centimeter överslag på samma avstånd ett bättre val.

4. Välj ett lämpligt överslag. Oavsett om inskjutningsavståndet är 80 eller 100 meter kan ett överslag på fyra–fem centimeter vara alldeles rätt för klövviltjägaren. Även om du missbedömer ett avstånd och skjuter på 120 meter kommer kulan knappt att ha hunnit ner under siktlinjen. Du kan alltså hålla mitt i träffområdet på ett klövvilt på alla normala skotthåll.

Småviltjakt innebär mindre träffområden och därmed mindre marginal för stora överslag. Två–tre centimeter högt på 100 meter kan passa en rävjägare som smyger, vaktar eller lockar vid stora fält, men för småviltjägare som regelmässigt skjuter på korta avstånd är inte ett överslag på 100 meter någon fördel.

En stor spridning gör det omöjligt att dra säkra slutsatser om träffläget utifrån enstaka skott. Ju mer vapnet sprider, desto fler skott måste skjutas i varje serie om man verkligen vill veta att man gör korrekta justeringar.

5. Skjut utifrån precision och behov. Ju större träffbilder vapnet brukar skjuta, desto fler skott behövs för att med säkerhet säga var centrum av träffbilden ligger. Om spridningen i en femskottsserie brukar vara runt fem centimeter, kan det vara lämpligt med fem skott för att fastslå exakt träffläge.

Är spridningen i en femskottsserie två–tre centimeter kan tre skott räcka. Nästa fråga är om du behöver veta exakt träffläge. Småviltjägaren ska vara noggrann, men klövviltjägaren behöver inte vara exakt på centimetern.