Prestandan hos en patron avgörs mycket av det inner­ballistiska trycket. När tändhatten antänder krutet sker en snabb tryckstegring av brinnande och expanderande krutgaser vilka driver kulan framåt i loppet. Olika krutmängd och krutsort ger olika tryck vilket sekundärt ger olika hastighet på kulan. Enkelt uttryckt ger mer krut högre gastryck och, i varje fall teoretiskt, högre utgångshastighet samtidigt som också gastrycket stiger.

Två krutvikter

Idealbilden vore att antändningen av krutet snabbt skulle nå sin maximala nivå och bibehålla den tills projek­tilen passerat mynningen. Det kan dessvärre bara ske i teorin. I praktik­en får vi ett genomsnittligt tryck så länge kulan är kvar i pipan, men med vissa toppar då trycket inte ska överstiga maximal nivå. Det är det innerballistiska medeltrycket som avgör kulhastigheten, inte enskilda trycktoppar.
I kruttillverkarnas laddtabeller finns alltid två krutvikter angivna för varje patron, krutsort och kulsort. En minimiladdning och en maximal laddning. Att det finns en maxladdning angiven är ganska enkelt att förstå. För mycket krut ger gastrycks­toppar som kan vara farliga.
Men även en för låg laddning kan vara farlig. Ger krutdetonationen ett för lågt gastryck så tätar inte hylsan till i patronläget och krutgaser kan läcka ut bakåt mot skytten. Krut av rätt sort är också viktigt när det gäller fyllnadsgrad av hylsan. Ett långsamt gevärskrut av en viss mängd kan teoretiskt ge samma energi som ett snabbt pistolkrut av mindre mängd. Men pistolkrutet fyller inte ut den stora gevärshylsan. Krutet riskerar att övertändas vilket kan ge våldsam tryckstegring.

Lära sig egenskaper

Kruttillverkarnas laddtabeller ger bra rekommendationer om vilka krutsorter som är lämpliga till respektive patron. Laddar man flera olika patroner av olika kalibrar är vår rekommendation att ändå bara hålla sig till ett par tre olika krutsorter och lära sig dessas egenskaper för respektive kombination av komponenter och vapen. Ett mycket långsamt krut passar till patroner med stor hyls­volym i förhållande till kulan. Magnumkalibrarna är bra exempel på sådan men även 6,5×55.
Ett långsamt krut kan vara lämpligt till patroner med relativt stor hylsvolym gentemot kulstorlek som .30-06, 9,3×62 men även i 6,5×55.
Till patroner med relativt liten hylsvolym som .308 Winchester och 9,3×57 passar ett aningen snabbare krut liksom till mindre patroner som .222 Remington.
På internets handladdarforum liksom hos kruttillverkarna finns översättningstabeller mellan våra vanligaste krutfabrikat Norma och Vihtavuori.

Traditionellt schema

Vihtavuori har valt ett traditionellt schema som visar olika krutsorters beräknade och ungefärliga brinn­hastighet. I denna visas att Norma 202 och Vihtavuori N133 skulle ha samma brinnhastighet.
Norma har i stället valt att visa vilken hastighet och vilket tryck man får om man skjuter samma patron med olika krutsorter, en och samma krutmängd och med samma kula (.308 Winchester, 43,2 grains krut och 14,3 gram kula). Resultatet från Norma visar att Vihtavuori N133 ger betydligt högre fart och högre tryck än Norma 202.
Ovanstående visar att man ska vara mycket försiktig med att använda jämförelsetabeller över kruts brinnhastighet mellan olika sorter. Krut kan bete sig olika beroende på patron och kula. Många faktorer samverkar och man ska därför alltid använda laddata från den som garanterar krutets prestanda, det vill säga kruttillverkaren. Laddata från internet, kompisar, fackpress och så vidare ska användas försiktigt och alltid jäm­föras mot en riktig laddtabell.
Det är inte bara krutvikten som ­avgör trycket för en viss laddning. Andra faktorer som inverkar på trycket är hur hårt kulan sitter i ­hylsan liksom djupet den sitter på.
Följ ladd­tabellens angivna mått på maximal patronlängd. Görs ­patronen längre kan kulan bottna direkt i ­pipan när den kamras i loppet vilket ger högt tryck. Görs patronen för kort kan det bli problem att få rum med både kula och krut i hylsan.

Torrt krut ger högre tryck

Krutets temperatur och fuktighet inverkar också. Torrt och varmt krut ger högre tryck än fuktigare och kallare krut. Även variationen mellan olika vapenindivider finns såsom dimensioner på patronläge och lopp.
När man ska prova ut en laddning för en viss patron brukar man göra en så kallad laddstege där man försikt­igt ökar laddvikten efterhand. Börja alltid med laddtabellens minimiladdning. Ha hela tiden i bakhuvudet att gastrycket inte alls stiger linjärt mot ökad laddvikt. Krut brinner snabbare när gastrycket stiger. Även små ökningar av laddvikten kan därför ge en mycket snabb tryckstegring. Vid minsta tecken på högt gastryck
– backa tillbaka till lägre laddning.
Tänk på att de flesta kulvapen för jakt har relativt korta pipor för den patron de skjuter och ger ofta lägre projektilhastighet än ­förväntat. Höga utgångshastigheter kan i regel bara uppnås med lång pipa. Kraftig krutladdning i kortare pipor ger betydligt mer mynningsflamma och mynnings­knall och en ganska ­obetydlig fartökning. En kronograf som mäter projektilhastighet är till stor hjälp när man provar ut en laddning.

Högre tryck på sommaren

Laddningar som provats ut under svala höst- och vinterdagar kan ge högre tryck under varma sommar­dagar vilket man bör ta hänsyn till.
Notera att en eventuell ljuddämp­ares förlängning av pipan inte ger några innerballistiska fördelar alls. En kraftig laddning ger i stället ett större slitage av ljuddämparen eftersom den för varje skott utsätts för en rejäl mynningsflamma. Dessutom brukar patroner med maxladdning inte sällan ge sämre precision än patroner med måttligare laddning. ­Dessvärre är
det inte alltid enkelt att tolka ­tecken på höga tryck.
Ett tecken på trycksteg­ring kan vara tändhattens utseende på den avfyrade patronen. En tillplattad tändhatt brukar tyda på högt tryck liksom kraterbildning där tändstiftet slagit. Men även här finns variationer mellan vapen. Vissa kombinationer av tändhatt, hylsa och vapen kan ibland ge märken på tändhatten som tyder på högt gastryck trots att trycket i själva verket är ganska måttligt.

Tecken på högt gastryck

Ett säkrare tecken är att ­slutstycket är tungt att öppna när patronen av­fyrats. Får man denna signal samtidigt som man kan se blanka fläckar eller märken efter slutstycket i bakkant på hylsan är gastrycket sannolikt för högt.
Ett slutstycke som är trögt att stänga eller öppna kring en icke avfyrad patron har förstås en annan orsak som ofta kan härledas till kalibreringen. En vanlig orsak är att hylsbröstet inte tryckts tillbaka tillräckligt långt.