När träning med luftgevär kommer på tal handlar det inte sällan om mer eller mindre avancerade upplägg. Personligen tror jag att skytte med luftgevär ska vara enkelt och roligt. Här kommer alltså inga byggritningar på skjutmål och inte heller något om avancerade övningar på rörliga mål.

Inget ont om rörliga mål. Om det frestar att skjuta en rullande trätrissa så skjuter du en rullande trätrissa. Men grundläggande skjutfärdigheter är nog så viktiga och roliga att träna. Och om du vill kan du knäcka några ballistiska nötter samtidigt. Eller åtminstone tallkottar.

Kulfång

Jag tar för givet att du tänker på kulfånget, så det nämner jag direkt. När det är dags att skjuta ner kottar gör du det förstås inte i tallarna på villagatan utan för dig själv i någon stilla skogskant. Hemma på tomten är det låga skott mot någon lämplig slänt som gäller.

Med detta sagt föreslår jag att du dumpar en näve luftgevärskulor i byxfickan och går ut i världen. Det ska inte saknas dig mål.

Skjutställningar

Att vara bekväm med några vanliga skjutställningar är guld värt, så det är en god idé att ha en träningsplan medan du skjuter för skojs skull. Ett smidigt luftgevär är perfekt för att mängdträna sittande och stående skytte, så fokusera gärna på det.

För dyrt att övningsskjuta? Knappast. Några tusen skott per år har du säkert råd med. Foto: Ulf Lindroth

Fyra förslag som kan vara till nytta på sikt

• Stående med stöd mot en trädstam. Luta lätt mot trädet, använd något eller några fingrar för att hålla vapnet från stammen. (Prova gärna någon gång att vila pipan från ett fjäderluftgevär mot ­exempelvis en hård planka. Det kan ge mycket intressanta träff­läges­ändringar.)

• Stående på frihand. Glid in i målet underifrån och låt skottet gå just som du kommer in i träffområdet.
• Sittande med knästöd. Ett knä i marken, en armbåge på det andra knät. Prova dig fram. Gå snabbt in i ställningen och skjut.
• Sittande med korslagda skjut­käppar. Enkla skjutkäppar är också bra, men de korslagda är dödligt ­effektiva. Vinterjägaren ­omsätter lätt träningen till stavkors. Två tunna meterlånga vidjor kan fungera bra. Skjut återigen med den ena arm­bågen på ett knä, men låt vapnet och den främre handen stabiliseras av de korslagda vidjorna.

Den som vill variera sitt skytte kan köpa fina fallmål för luftgevär. Foto: Ulf Lindroth

Skjut i höjdvinklar

En återkommande jägarfråga är om man ska sikta högt eller lågt då man skjuter i kraftiga höjdvinklar uppåt eller nedåt. Ett luftgevär ger snabbt svaret på den frågan.

Skjut in luftgeväret mitt i målet på 15–20 meter. Ställ dig sedan intill en stor tall och försök skjuta ner några tallkottar. Du kommer att upptäcka att du måste hålla strax under dem för att träffa. Ställ dig sedan högt över ett sandtag eller en vattenspegel och släng ut en träbit eller kotte. Du kommer att upptäcka att du återigen behöver sikta lågt för att träffa.

Skjut genom ris

Att skjuta genom ris innebär alltid en risk för att kulan vinklar, välter eller deformeras. Luftgeväret är visserligen känsligare än en vanlig jaktstudsare med en trubbig och stabil kula, men det är ändå intressant att försöka. Välj mål inne mellan grenarna och se hur svårt det kan vara att få fram kulan. Ska du ha en chans måste du lära dig att trä kulan genom små luckor i riset.
Testa även att skjuta genom ris som är närmare skytten än målet. Det blir snart tråkigt, men vid det laget har poängen gått hem.

Träna upp skyttekänslan

Inte minst vid frihandsskytte är avfyrningen avgörande, särskilt om målen är små. Träna på att få sådan känsla att du kan släppa skottet i precis rätt ögonblick och utan minsta ryck i vapnet. När du lärt dig göra bra avfyrningar med det råa trycket på ett billigt luftgevär kommer din jaktstudsare att vara otroligt lättskjuten i jämförelse.

Träna även på att fullfölja dina skott. När skottet går ska du varken blinka eller lyfta huvudet för att titta. Försök hålla ställningen och se träffen genom siktet. Det är en god skyttevana.
Men finlira inte hela tiden. Se till att träffa – mycket och ofta! Skjut på stora mål på korta avstånd. När du träffar så mycket och snabbt att det börjar bli tråkigt växlar du upp svårigheten. Plötsligt blir det nästan en lättnad att skjuta på mål som du bommar ibland. Då börjar du utmana dig själv. Att nå dit gör gott både för muskelminne och självförtroende.

Bra återkoppling

Småstenar, kottar eller torra jordkokor är bra luftgevärsmål. Om nedslagen dessutom dammar eller stänker får du en bra återkoppling på bommarna. På en sådan plats kan det vara intressant att försöka sträcka ut skotthållen.

Med ett vanligt brytvapen som skjuter 4,5 millimeters diabolokulor är 30 meter långhåll. Låt inte det hind­ra dig. Att bomma är nyttigt ibland. Korrigera dig tills du träffar.
Du kommer snart se att kulbanan är relativt flack i början och sedan dyker allt snabbare. Och på korta håll slår kulorna sönder en jordkoka, medan det på längre håll knappt syns en dammpuff.

Med kikarsikte på luftgeväret kan du lära dig hur kulbanan fungerar även för din jaktstudsare. Tänk på att skotthållen är jämförelsevis korta, vilket innebär att du kan dra fördel av parallaxjustering på kikarsiktet.

Lär dig det effektiva avståndet

Vad lär man sig av det? Jo, att varje kaliber har ett effektivt avstånd och bortom det blir det inte bara mycket viktigare att hålla rätt i höjd, utan också mycket svårare. Samtidigt minskar anslagsenergin och därmed försvinner all marginal för en dålig träff.

Och då har vi inte ens börjat prata om vindavdriften. Experimenterar du lite under blåsiga dagar kommer du märka att ett fördubblat skotthåll ger minst fyrdubblad vind­avdrift. Även det tål att tänkas på.

Testa smala mål

Tycker du fortfarande att kulbanan är svår att förstå? Om du är inskjuten med din jaktstudsare mitt i på 80 meter och det stiger upp en bäver på iskanten åtta meter bort, hur tänker du då?
Sådant testar du med fördel med ett luftgevär med kikarsikte. Skjut på allt från mycket korta håll till betydligt längre.

Här är smala mål pedagogiska. När jag växte upp sköt jag mycket på tomhylsor, men i dessa handladdningens tider kanske det inte är aktuellt. Annars är det rätt roligt. Men i brist på tomhylsor kan du skjuta på pinnar.

Står en liten pinne på högkant kommer du snart märka att den är lättare att träffa på olika korta avstånd. Liggande blir det en helt annan sak. Förklaringen är förstås att du måste förstå din kulbana mycket bättre för att träffa pinnen liggande.

Luftgevärskulor är lätta och långsamma. De bromsas dessutom snabbt, så för att uppleva en krökt kulbana behöver du inga långa skotthåll.

Rensa tomten med luftgeväret

Skjut mål på högkant först. Person­ligen brukar jag årligen lägga några försommartimmar på att rensa stugtomten från oönskade videskott och andra plantor med luftgeväret. Det kan ge en ganska gedigen mängd­träning.

Notera under tiden på vilka avstånd du får höga respektive låga träffar. När du sedan växlar över till liggande pinnar blir skyttet mycket svårare, men envisas du kommer du snart att trimma in förmågan att välja riktpunkt. Det blir visserligen en lite annan skala på kulbanan då du plockar fram din jaktstudsare igen, men principen är densamma. Och bävern? Jag skulle inte tro att du behöver mycket betänketid för att välja riktpunkt på den nästa vår.