Termiska sikten och digitala sikten är de viktiga kategorierna mörkersikten. Det finns annan teknik, men den har i dags­läget ingen ­betydelse på den civila marknaden. Eftersom vi redan publicerat ett test av ­termiska sikten är det naturligt att återkomma till de digitala, som faktiskt får användas lite friare under vildsvinsjakt. De är dessutom överlag billigare än termiska sikten.

Att de båda kategorierna sikten har delvis olika regler beror på att de termiska anses ge en bild där kulfång och eventuellt hinder längs kulbanan är svårare att ­bedöma. Men i dag skulle jag säga att uppfattningen om detaljupplösningen i siktenas olika bilder är en sanning med modifikation.

Regn försämrar bilden

Mitt intryck är att de ­digitala siktenas största fördel är ­förmågan att visa kvistar och ris framför målet på ­måttliga ­avstånd, kanske ett drygt hagel­håll. Där ger de under goda förhållanden också en klar bild. ­Däremot var det inte lätt att se strån eller kvistar på avstånd upp mot 100 meter.

Vid testet i Öster Malmas vildsvinshägn i juli regnade det bitvis en hel del då de här digitala ­siktena ­skulle testas. Regnet medförde ­tydliga problem med reflektioner i regndroppar och klart för­sämrad bild. Även IR-lampornas ­reflektion i hägnets stängsel kunde blända och störa bilden. Liknande effekt märktes i kvistar och ris. Förutom att de lyser upp starkt eftersom de är så nära lampan så skärmar de ­förstås av en del av det IR-ljus som annars skulle ha nått ett eventuellt vildsvin längre bort.

Öppen terräng

Öppen terräng och klart väder är alltså bäst om siktena ska komma till sin rätt. När det inte regnade gav de digitala mörkersiktena överlag riktigt bra bild på ett till två hagelhåll, tjänlig bild en bra bit till. Mot en ljus bakgrund som snö där kontrasten blir stark ökar räckvidden säkert betydligt, men det testades inte denna gång.

Befintlig IR-lampa

Jag fortsatte testet mot vilt­figurer hemma i ­Norrbotten. Siktena kan arbeta med ­befintligt ljus och det var inte absolut kolmörkt på nätterna, men utan IR-lampa handlade det främst bara om en användbar bild på kortare avstånd. Alla gav förstås klart bättre bild med IR-belysningen påslagen. Alla bedömningar gjordes med ­lampan på. Styrkan varierades, men mer effekt var i regel bättre och därför användes full effekt vid bedömningen.

Notera att IR-lampornas effekt varierar mellan de olika siktena. Siktena är bedömda med medföljande lampa, men det är ofta möjligt att välja en kraftigare modell eller kanske komplettera med en separat IR-lampa för den som vill vinna i bildkvalitet och räckvidd.

Bedöma kulfång

Det finns ett andra skäl till att termiska och digitala sikten har delvis olika regler, förutom möjlig­het­en att se kvistar och ris. Det är förmågan att bedöma kulfång. Här är mitt intryck att bra termiska sikten faktiskt inte är särskilt mycket sämre än bra digitala när det gäller att ge en bild av mark och kulfång, åtminstone inte under lämpliga temperatur­förhållanden. Bra termiska kan faktiskt lösa den uppgiften bättre än enklare digitala sikten. ­Enkla modeller av båda typerna är ganska dåliga. Oavsett typ av sikte är det lättast att bedöma förutsättningarna för ett skott på låg ­för­storing och med stort synfält.

De digitala siktena är överlag billigare. De är ändå effektiva på måttliga avstånd. Under test­nätterna upplevde jag att båda teknikerna var tämligen bra upp till runt 50 meter. Redan kring 100 meter gav mörkersikten oavsett typ sämre bild, kanske främst för att displayer och såväl IR-sensorer som ­termiska ­sensorer har en begränsad ­upplösning.

Upp till 50 meter

Slutsatsen är att om du inte ­behöver fjärrspana och håller skotthållen rimliga så behöver du inte heller investera alltför kostsamt – inom 50 meter ger de ­flesta testade sikten av båda typerna en ganska god bild av ett vildsvin och är effektiva
jakt­sikten. På 20–30 meter kan alla ge tämligen detaljerade bilder.

Ljus bakgrund

Runt 50 meter börjar de termiska siktena ha ett övertag ifråga om att visa detaljer som dragna spenar, särskilt de bättre modellerna. Den som använder ett digitalt sikte på det avståndet kan behöva en ljus bakgrund för att kunna urskilja detaljer.

Om detaljgranskningen är mindre viktig ger sikten av båda typerna en tillräckligt bra bild för att skjuta ett välplacerat skott även på 80 meter. Om ­detaljerna är viktiga eller om hållet är ytterligare lite längre är de bättre termiska siktena det mest ­realistiska alternativet. De är också överlägsna vid spaning över lite längre avstånd.