Till insamlingen av grundkunskaper hör att inventera spelplatserna för orre. Det görs säkrast på våren, då orrtupparna spelar i nästan vilket väder som helst. Det är självfallet bra att veta hur många spel som finns på jaktmarken, var de ligger och inte minst tillgången på fågel.

Andra halvan av september och första i oktober brukar erfarenhetsmässigt vara den bästa jaktperioden. Då kommer orrarna ganska säkert till spelen varje morgon, men så pass långt in på hösten brukar de inte anlända förrän trekvart till en timme efter skjutljusets inträdande.

Vanligen slår orrarna i något träd i närheten av spelplatsen för att lyssna och spana en stund innan de flyger ned för att börja spela.

Råder ruskväder eller blåst kan man dock lugnt ta sovmorgon, åtminstone kommer ytterst sällan någon orre till spelplatsen.

Uppträd stillsamt

En idealisk spelmorgon är det vindstilla och en till två minusgrader. Då kommer man ganska säkert att få se och uppleva anflog av orre.

Man bör sitta väl dold, gärna ett 50-tal meter från själva spel­platsen om sikten tillåter, och bara skjuta sittande fågel. Studsare eller kombivapen är att föredra.

Det är alltid kallast i gryningen, men när orrarna slår upp runt gömslet blir även en gammal jägare hastigt varm i hela kroppen. Foto: Leif Lindqvist

Man bör undvika hast­iga rörelser, göra anläggning ytterst sakta och försiktigt, likaså röra sig extremt sakta om man måste vrida på sig för att komma till skott på ­fågel som slagit upp bakom gömslet.

Orrarna flyger vanligen vid skott, men blir inte särskilt skrämda av knallen och kommer ofta tillbaka inom knappa halvtimmen, bara man inte avslöjat sig. Den jägare som hoppar upp och dundrar iväg två hagelsmällar när orrarna kommer inflygande har nog sett de orrar den ska, både den morgonen och för lång tid fram­över.

Uppträder man däremot stillsamt kan man upprepa jakten om någon vecka och vara ganska säker på att få uppleva nya anflog, såvida inte duvhöken varit framme. Efter en hökattack kan det ta åtskilliga dagar innan tupparna vågar sig fram igen, men sådant får man räkna med i den jaktliga vardagen.

I normala fall är jakt på höstens speltuppar nära nog idealisk att ta med ungdomar på. Resultat, i form av både spännande upplevelser och skottillfällen, kan nära nog ­garanteras.

Sitter ”målet” i en trädtopp behövs en lös extra regel, lämpligen 5×15 centimeter, för att få bekväm och säker skjutställning. Ingångsöppningen är ju inte alldeles nödvändig för viga personer. Foto: Leif Lindqvist

Så bygger du gömslet

Ett vanligt gömsle med kamouflagenäten hängda på några käppar kan duga om man vet att det bara blir fråga om korta eller högst måttliga skotthåll, men ett riktigt skjutstolsgömsle är att föredra.

Den effektiva träffytan på en orrtupp är bra precis lika med en snusdosas diameter på sju centimeter.

Det är inte alldeles enkelt att sätta kulan inom den ytan på hundra meter med bara en käpp som skjutstöd.

Skjutstolsgömslets konstruktion är enkel. Fyra hörnstolpar och dubbel uppsättning reglar runt om, plus en flyttbar bräda under armbågarna.

Lämplig höjd för de övre reglarna är 95 centimeter och de undre bör sitta cirka 20 centimeter lägre.

Höjderna är avsedda att ge en bekväm skjutställning mot mål på marken, de är dock ungefärliga och kan behöva anpassas efter personliga mått och/eller sitthöjd.

Gömslet kan med fördel byggas fristående, så att det enkelt kan flyttas vid behov, men då krävs en tredje omgång reglarna längst ned för stabilitetens skull.

Leif Lindqvist