Moripan trivdes inte i Sverige

I Sverige förekommer två slags ripor: dalripor och fjällripor. Vid sekelskiftet gjordes dock upprepade försök att introducera även en tredje art, nämligen moripan.

Moripan hör hemma på de brittiska öarna. Den påträffas på ljunghedar och torvmossar i främst Skottland, men också i norra England, Wales och på Irland. Tidigare betraktades den som en egen art men kategoriseras i dag som en underart till dalripa, med det latinska namnet Lagopus lagopus scoticus.
En viktig skillnad mellan våra inhemska ripor och moripan är vinterdräktens färg. Medan fjäll­ripan och dalripan blir helvita behåller moripan sin rödbruna färg året runt.

 

Strängare klimat

Moripan infördes första gång­en till Sverige 1861, då tolv par frisläpptes på Jonsered i Västergötland, genom friherre Oscar Dicksons försorg. Dickson gjorde sedan förnyade utsättningar på andra håll i Västsverige och 1868 försökte även Karl XV att införa moripor på Böda kronopark på norra Öland.
Under perioden 1899–1912 ut­ sattes vid upprepade tillfällen moripor även vid Lindome i norra Halland av styrelseledamoten för Göteborgs jaktsällskap, direktör Gustaf Werner.
Trots alla dessa ansträngningar misslyckades emellertid försöken att införliva moripan i den svenska faunan, trots att fåglarna ändå höll sig kvar ganska länge. De sista moriporna på Öland sågs 1879 och vid Jonsered 1885. Från de sista utsättningarna i norra Halland iakttogs en moripa 1916.
Anledningen till att moripan aldrig förmådde etablera sig i fast, reproducerande stam ansågs bero på att den inte tålde vårt – i förhållande till Brittiska öarnas – strängare klimat.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay