Det började i en bastu i byn Käringanäs år 2000. Roland Nilsson, Skeppshult, föreslog sina svettande medbröder att de skulle ordna en gemensam harjakt för boende runt sjön. Förslaget antogs och arrangemanget torde i dag kunna räknas till ett av landets största i sitt slag. Roland håller fortfarande i trådarna.

Inställda jakter

Tre gånger har bastujakten ställts in. Nu senast under pandemin och tidigare 2005, då bygden drabbades av storm och trädfällningar. År efter år har bastujakten lockat allt fler deltagare och till 20-årsjubiléet kom rekordmånga deltagare.

169 jägare prickades noggrant av innan de delades upp i mindre jaktlag – och avbockades lika noggrant efter jakten. Ingen jägare skulle bli kvar i markerna…

En hundralapp

Varje deltagare betalar en hundralapp och då ingår lunch med ärtsoppa och dryck. Så billigt jagar inte många ens på egna jaktmarker. Ett lotteri, och auktion på fällda harar, drar också in pengar som går till underhåll av den gamla skolan, numera Käringanäs bygdegård, ägd av Norra Långaryds hembygdsförening i trakter där Jönköpings län möter Hallands län.

Tillåtet vilt

Vid bastujakterna är bara tyskhare och räv tillåtet vilt. Lördagen den 11 februari bjöd på vårväder i de av många markägare och jakträttshavare upplåtna och vidlyftiga markerna. Åttagradig luft lägrade sig över mark där snöfläckarna fortfarande lyste vita.

Varm luft på kall mark anses ge svåra vittringsförhållanden, men det kände tydligen inte de klövviltrena harhundarna till, för upptagen kom tidigt och dreven gick skapligt.

Fler spikar

Även skyttarna uppvisade föredömlig skicklighet och när det blev dags för ärtsoppan tvingades man slå fler spikar i stugväggen för att få plats med de 22 hararna som fällts.

Vi som gjorde jobbet. Tjoget hundar fanns med denna dag, även om inte alla deltog aktivt i hardrivandet. Foto: John Duff

Jakthundsparad

Det blev dessutom en formidabel jakthundsparad när jägarna visade upp sina hundinnehav. Bland de har- och rävspecialister som deltagit aktivt i jakten märktes högt kvalificerade representanter för olika raser. Hamiltonstövare, schillerstövare, smålandsstövare, luzerner, finsk stövare och drever kunde beskådas och beundras.

Så avslutades dagen och deltagarna syntes försvinna till bilparkeringen. En del bärande på inropad hare. Andra med lotterivinster generöst skänkta av traktens företagare.

John Duff