Under premiärmorgonen följde jag Mordvikslaget utanför Bräcke.
Jag fick vara med när älgen sköts och gick in på grannlagets mark. Men med det goda samarbetet med Grannlaget Sösjö älgjaktslag så var det inga problem. Jaktledaren Sten ”trägubben” Johansson ringde bara till grannlaget och så var det klart att hämta den skjutna älgkvigan.
Under tiden hade en annan älghund kontakt med en älg 700 meter från oss, och älg och hund snurrade runt uppe på berget där många av passkyttarna kunde följa jakten på sina pejlar. Nästan alla i jaktlaget har en Garmin astro där man på skärmen kan följa hundarnas framfart i skogen.

Till slut hade älgen fått nog och rusade ner från berget och drog över Nyhemsvägen. Då avblåste Jaktledarna älgjakten.
 –Nu hämtar Tord fyrhjulingen och vi andra samlas och kör sedan ut älgen och åker till slakteriet, ropade Sten ut över komradion i sin roll av jaktledare.
Alla jägarna utom de som fick åka och hämta sina hundar, vilka hängde på skenälgen ett tag, anslöt vid ett vägskäl och den skjutna kvigan var snabbt ur skogen och på väg till slakteriet och kylrummet.
Här väntade man inte utan alla visste vad som skulle göras och alla som fick plats vid älgen började att ta av skinnet.
De som inte var så vana fick goda råd av de mera erfarna när älgen flåddes och skratt och gamla skämt gjorde att arbetet flöt på. Det rådde den goda stämning som bara ett nöjt älgjaktslag kan ha efter en lyckad jakt.

Rävper Andersson