Patrik satt i ett torn vid ett gammalt hygge vid Brädberget i Ludvika kommun. Hygget hade vuxit igen och det var antagligen sista året som passet kunde användas.

– Det var andra upptaget på morgonen och efter en stund small ett skott från min passgranne. Han hade skjutit en liten tjur. Efter ett tag fick jag syn på något grått och trodde det var hunden. Men det stämde inte riktigt, för hunden borde ju ha följt älgen.

Patrik tänkte först inte så mycket på det och fortsatte att spana åt andra hållet. Det var helt tyst, inte ett ljud hördes.

– Efter en stund vände jag på huvudet igen och då såg jag att det där grå inte var hunden utan älg. Och inte bara en älg, utan två stora älgtjurar. Det var ju trångt, men jag lyckades få skottläge på den ena och han stöp direkt. Sedan reste han på sig och jag lyckades få in ett andra skott i halsen.

Udda 24-taggare

Patrik satt kvar i tornet en stund och tog ut riktningen. Sedan gick han ner och gjorde en lov runt och smög fram. Och älgen låg där.

– Oj, den var stor, var min första tanke när jag kom fram.

Det visade sig att de tre tjurarna hade gått ihop, den lilla pinntjuren hade gått i grannens pass men de två stora visade sig aldrig där utan smög undan och kom rakt på Patrik.

– Det här är nog den största tjur som skjut­its i jaktlaget och definitivt min största älg.

Älgen var en udda 24-taggare och mätte 314,4 poäng. Det blev det enda guldhornet som mättes in i Dalarna under 2018.

Malou Kjellsson