”Min älskade jaktkompis har somnat in”
Du blev nästan 15 år. Jag minns som i går när du kom som 30-årspresent till mig. Liten och full av energi.
Jag vet inte hur många hundrädda barn och vuxna du botat. Jag har helt tappat räkningen på hur många rådjur, hjortar och harar vi skjutit för dig.
Men jag vet att vi sköt tolv rådjur första året och på den vägen fortsatte det. Du var hela kontorets maskot och låg vid mina fötter under skrivbordet, du var alltid med. Det var du och jag.
Jag minns när jaktkompisarna sa: ”Visst har du Tellus med dig” eller ”nu får du släppa Tellus så det blir lite fart i skogen.”
Både du och jag älskade att jaga, möjligen att du ville hålla på lite längre än jag. Precis som det ska vara. Vi jagade hårt du och jag.
Vi ville jaga, och inte gå jaktprov. Men när du vid nio års ålder otränad för säsongen och på första försöket tog ett förstapris, fick vi det bekräftat. Det vi redan visste. Du var grym.
Leverans som vanligt
Jag minns eftersöken där jag tvivlat, men så klart hade du och din nos rätt. Jag väntade på dig i tio timmar när du var i gryt. Jag har räddat dig ur flera vatten och isfyllda diken.
Du har blivit översprungen av vildsvin, attackerad av älgar. Jag har klättrat över motorvägsstängsel för att hämta dig. Du har fastnat i vassar och i snår.
Utmattad och nedkyld i skogen har du inte orkat hem, men då har jag burit dig.
Jag tog ut dig i vintras några sista gånger, även om du egentligen hade gått i pension. Klart du levererade även då. Tänk om jag en sista gång fick sätta på dig jakthalsbandet som du älskade att få på, och fick höra dina snabba korta väckskall och drevet dra igång.
Du skulle som vanligt få lite extra godbitar efter jakten, sedan skulle du välförtjänt rulla ihop dig som du brukade i soffan bredvid mig.
Får jag en hund till i mitt liv som är hälften så bra som du, så är jag nöjd.
Vad jag saknar dig kompis.
15 fantastiska år
Nu, när du bekymmerslöst springer runt i hundhimlen hoppas jag att du fokuserar på några trevliga taxtjejer, rådjursjakt och att du hittar någon jaktjacka att ligga och vila på i solen. Håll utkik efter min morfar, han gillade hundar och kan nog skämma bort dig. Du kommer aldrig bli bortglömd.
Det är inget att beklaga, trots att tårar rinner. Hur konstigt det än låter, är jag faktiskt glad. Min kompis och jag fick nästan 15 fantastiska år utan sjukdomar, och vi har upplevt massor tillsammans.
Vi har delat ett gemensamt intresse. När man summerar så känns det faktiskt som glädjetårar.
Johan Bergh
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.