– Två dagar innan jakten började såg jag honom gå och beta, vilket oroade mig. Jag jagar på flacka marker och det är utmanande att få till bra kulfång och att komma inom skotthåll, varför det är skönt om det går att locka in bockarna, berättar jägaren.

Efter flera lockpass på en annan mark under morgonen var det tydligt att ­brunst­en i stort sett var över. Så strategin inför kvällen blev att kamouflera sig väl och sätta sig mitt ute på fältet. Dock var vinden stökig så ­jägaren satte sig i en skogskant i stället. Solen hade precis gått ner när bocken kom ut på vallen, cirka 500 meter bort.

– Att smyga inom håll var uteslutet. Jag började locka, halsen for upp och han spets­ade öronen. Jag hann tänka att ”detta ska nog gå rätt så smidigt”. Ack så fel jag hade.

”En fin avslutning”

Efter tio minuter hade bocken bara rört sig 50 meter och hade slutat att bry sig om locket. Flera försök gjordes, men utan resultat.

– Jag hade en sista chans och jag valde att sitta tyst i tio minuter. Det kändes som en halvtimme. När jag lockade igen började han till min förvåning att springa rakt mot mig. På 60 meter lyckades jag få stopp. En fin avslutning på en spännande jakt.

Malou Kjellsson