Min man Björn och jag har haft Acke sen slutet av november 2008. Björn är jägare sen barnsben och vår yngste son, Jonas  har varit dedikerad jägare sedan barnsben.

När Jonas var 18 år ville han köpa en jakthund och så blev fallet. Vi hade redan en jakthund Fanny så vi bestämde att Jonas hund, Dina kunde vara hos oss på deltid när Jonas arbetade.

Jonas och Björn hämtade Dina en torsdagkväll och som alla valpar är var hon jättesöt och kom från bra jaktmeriterade föräldrar.

Blev en valp till

Dagen efter kom Jonas och sa att uppfödaren hade ringt och sagt att det fanns en liten valp kvar, en liten hane, som skulle avlivas eftersom hans tilltänkta nya ägare hade hoppat av köpet och uppfödaren skulle åka på semester på söndagen. (Men det var en lögn i syfte att få mig att gå med på köpet av valp).

Och jag smälte, så på så sätt kom också Acke in i vårt liv och han har bara varit till glädje. En mycket fin jakthund, spårhund och eftersökshund och otaliga djur har skjutits för honom. Han har tagit emot våra nya små jakthundar som idag är fyra år och aldrig visat någon ilska eller irritation mot dem (ej heller mot våra katter).

Acke och hans helsyster Dina är blandras, tysk Wachtel, Vorsteh och Jämte.

Hänger fortfarande med

Dina fick jaga vidare i augusti 2024 men Acke är i förhållandevis god form, och han fyllde 17 år nu i september.

Han följer med upp till jaktstugan ett par hundra meter bort (tar lite tid), luktar på några ryggsäckar och får en halv skinkmacka av Jonas och sen kissar han på en buske och sen är ”jakten” över för denna gång och Acke lunkar hemåt igen. 

Han är lite stel på morgonen men annars är han en vanlig gammal jakthund och så får han leva tills han inte orkar mer.

Vi är medvetna om att hans tid i detta livet snart är slut men när den dagen kommer får han somna in härhemma och begravas på sina gamla jaktmarker här i Hagstad. 

Att man låter sina pensionerade jakthundar får vara med så länge de kan är ett bra sätt att hedra sina jaktkamrater som varit med en!

Ingrid Ohlsson