Det var en lugn och solig lördagskväll i augusti när jag blev inbjuden av min granne Stan att följa med på bockjakt. Vi gick till en närliggande tidigare sjö – nu en platt, vidsträckt gräsmark omgiven av träd. Ljuset var gyllene och de första rådjuren betade redan en bit bort.

Kamera och bössa

Stan hade med sig sitt gevär och sina kikare, och jag hade med mig kameran. Vi såg fyra–fem hondjur med sina ungar. En av dem hade till och med tre kid. En annan get med sina två kid kom närmare vårt gömsle. Jag hade aldrig sett de här djuren på så nära håll tidigare och njöt av att betrakta dem genom kamerans lins.

Jag tror att det var vinden som plötsligt vände. Vi kunde se hur alla tre rådjur blev spända. Och plötsligt satte en av ungarna av i flykt. Jag fick ett riktigt fint ”skott” – det underbara språnget från kidet. Det är min allra första bild på ett vilt djur, och jag är verkligen glad över den.

Lodjuret sjöng

Min granne hade tyvärr inte lika mycket tur – han fick inte ett enda skott. Vi såg ingen bock under hela kvällen.

När vi lämnade gömslet efter mörkrets inbrott fick vi dock en extra upplevelse: ett lodjur sjöng i närheten.

Annett Ahrends