Älgjakten är i full gång och oförglömliga händelser utspelar sig runt om i landet.

För Lars Ackehed, 35, från Edsåsen och jämthundstiken Krokbuans Gaia blev förra veckans ståndskall något de, troligen båda två, sent ska glömma.

Dagen innan hade en älgtjur påskjutits. Flera hundar användes för att göra eftersök, men närvaron av andra älgar ställde till problem.

När mörkret lagt sig över jaktmarken i Järpen, Jämtland, beslutade laget att återuppta jakten på älgen dagen efter.

– Jag och en annan hundförare släppte var sin hund i området där älgen varit, berättar Lars Ackehed.

Det tog inte lång tid innan Gaia fick upptag, men Lars såg älgarna och konstaterade snart att det är fel djur, som dessutom lämnar marken.

Lars Ackehed kallade in sin hund via ljudsignaler i pejlen.

– Hunden släppte älgarna och kom i sina bakspår, vilket hon alltid brukar göra. Men när hon har 400 meter kvar till mig genade hon, så jag förstod att hon kände något.

– Så blev det ståndskall. Jag tänkte bara att det var bra med ståndskall i upptaget, men att det inte var den påskjutna älgen eftersom det var på andra sidan marken.

Aggressiv älg

I vanliga fall brukar han låta hunden skälla en stund så situationen får lugna ner sig, men snart anade Lars Ackehed att något inte stod rätt till. På avstånd kunde han höra att älgen var aggressiv och gjorde utfall efter utfall mot hunden.

– Jag går upp i rätt vind för att inte stöta det. Jag hör hur det brakar, knakar och träd som knäcks. Jag har aldrig hört så mycket oljud från ett ståndskall tidigare och kände att jag inte ville vänta med att gå in, för hundens skull.

Med ett fåtal meter kvar konstaterar han att det knappast kommer vara möjligt att komma till ett skott på grund av den täta slyn.

– Det går inte att komma in, men så rör det sig 50–60 meter norrut och där öppnar det upp sig lite. Jag hör fortfarande hur älgen gör utfall efter utfall mot hunden och magkänslan säger att det är något konstigt.

– Jag skymtar älgen några gånger och tycker att den gungar väldigt mycket när den går. Då börjar jag bli fundersam om det ändå är rätt älg.

Svår ansmygning

Stora vindfällen och rotvältor försvårar ansmygningen för Lars Ackehed, som med bara några meter kvar till älgen försöker lägga upp en plan för hur han ska komma åt att avsluta.

– Jag vet inte hur jag ska ta mig förbi på ett tyst sätt, och när jag står där ställer sig älgen och tittar rakt mot mig på kanske fem meter, men jag kommer inte åt att skjuta på grund av alla kvistar, och var inte heller säker på att det var rätt älg.

– Jag avvaktar ett bättre läge och förflyttar mig lite. När jag gör det ser jag att älgen anar mig och rusar 30 meter bort.

Hög puls

Där börjar filmen.

– Jag tittar åt höger och tänker att jag ska ta mig runt en stubbe. När jag precis ska kliva runt den kommer hunden och rundar mig. När jag tittar upp hör jag älgen rusa och så kommer den rakt på mig – så smäller det bara.

– Pulsen var väl på 180–200 någonstans. Det är inte mer än en meter från där älgen stannar. När han är som närmast är det under metern till pipan, men den backar ett par decimeter.

Skottet tog precis där det behöver och älgen föll omedelbart ihop. Trots det framhåller Lars Ackehed att det inte är ett skott han tycker att man ska ta i vanliga fall, men att det nu handlade om ett eftersök och en skadad älg.

Hur som helst är han tacksam att älgen bromsade upp, för med hunden på ett helt annat håll var Lars Ackehed allt annat än förberedd på att älgen skulle rusa mot honom.

– Hunden var tio meter till vänster om mig. Jag är tacksam för att älgen stannade, annars hade jag nog fått honom över mig.

– Här hade man ingen tid att reagera, säger Lars Ackehed.