Redan när de första vildsvinen kom till trakterna av Malmköping i Sörmland förstod Kaj Rehnholm att det skulle bli ett omdiskuterat vilt. Det dröjde inte länge innan han blev sannspådd. Sedan dess har han gjort sitt för att begränsa skadorna de vilda svinen orsakar i jordbruket.

– Jag har varit lantbrukare själv och har inte svårt att sätta mig in i vad bönderna känner när de ser vildsvinens härjningar. Dessutom handlar det inte bara om känslor, utan de ekonomiska förlusterna kan bli stora, säger Kaj Rehnholm.

Vintern har varit gynnsam för vildsvinen och till stort bekymmer för lantbrukarna. Äkta paret Kaj och Yvonne Rehnholm sparar ingen möda för att hjälpa bönder med problem. Foto: Jan Henricson

Kaj såg alltså omgående behovet som skulle bli hans kall. När dessa rader skrivs har han skjutit över 500 vildsvin på de elva–tolv år han hållit på. Flest blev det 2018 med 77.  Så här långt, är bäst att tillägga.

Att han började räkna berodde på ett barnbarn. När hon nådde 30 fällda svin och tröttnade fortsatte Kaj med noteringarna i slaktboden, och på den vägen är det.

– När han skjutit 500 i början på året ställde vi till med en liten fest. En av lantbrukarna som vi hjälper med vildsvinen tyckte att Kaj var värd att överraskas och uppmuntras, berättar Yvonne Rehnholm.

Yvonne är i högsta grad delaktig i de lyckade jakterna. Någon gång skjuter hon själv och bland de många troféerna – som för övrigt skvallrar om att det här bor en jaktlig allätare – på väggarna i det Rehnholmska hemmet har hon sin egen lilla hörna. Men vanligtvis är Yvonne viktig medhjälpare under jakterna, där särskilt skyddsjakten på åkermarken kräver både extra händer och extra ögon.

Yvonne Rehnholm lägger ner i stort sett lika mycket arbete som ­maken Kaj på vildsvins­jakten. Det är hon som håller i lampan när vild­svinen jagas på åker­marken i nattens mörker. Foto: Jan Henricson

– Eftersom jag inte jagar med mörkerriktmedel, utan med belysning är det mycket viktigt att vi är två. Jag har visserligen lampor fästa på studsaren som fungerar bra när jag kommer nära, men om det är längre håll så lyser Yvonne med en starkare lampa som är besvärlig att hantera om man ska skjuta samtidigt, säger Kaj.

Kaj Rehnholm jagar vildsvin på alla möjliga sätt – med hund, på åtel och på skyddsjakt. Roligast är jakten med de egna hundarna, som utgörs av två svensk vit älghund och en korsning mellan jämthund och hälleforsare. En sällskapshund finns också i besättningen.

Men om hundjakten ger mest nöje, är jakten på jordbruksmarken den viktigaste, och den jaktform då paret känner att de gör störst nytta.

En förutsättning

Att både Kaj och Yvonne är så intresserade av jakten är närmast en förutsättning, säger de.

– Eftersom det tar så mycket tid måste man dela intresse. Vi har visserligen tagit det lite lugnare efter 500, så nu unnar vi oss en frikväll i veckan. Annars är det full fart, skrattar de.

Mest intensivt är vår, sommar och höst. Från maj till september går nästan all tid till vildsvinsjakt.

Drar ner på tv-tittandet

Om kvällarna är det definitivt inte lönt att komma på oväntat besök till paret Rehnholm.

– Under den tiden är det inte ens meningsfullt att ha kvar tv-abonnemanget så vi pausar det och har bara de vanligaste kanalerna. Det är ju onödigt att betala för något som inte utnyttjas, konstaterar Yvonne med ett leende.

Kaj Rehnholm har skjutit ännu ett vildsvin. ­Nummer 503 i ordningen. Foto: Jan Henricson

Mest tid går åt till jakten på åkrarna, men även åteljakten betyder mycket för att hålla vildsvinsstammen nere. Den har underlättats av att det numera är tillåtet att hålla bevakning på åteln med kamera, och det är sällan som Kaj behöver ta ett långskift vid en åtel.

– Jag anlägger dem så att jag kan smyga dit när vildsvinen är på plats. Optimalt är när det går att ta sig till åteln från två olika håll, beroende på hur vinden ligger. Kan man göra så ökar möjligheterna att komma till skott. Dessutom är det tidsbesparande, säger Kaj.

Går sakta

Ett nära samarbete med traktens lantbrukare är en förutsättning för att lyckas med skyddsjakten på åkermarken. Många av dem hör av sig till Kaj och Yvonne när de ser att vildsvinen första gången besökt nysådden eller mognande spannmål.

– Då gäller det att vara på plats omgående. Vildsvinen går ofta ut i skymningen där de börjat böka kvällen innan. Jag utnyttjar terrängen och sitter vid sidan av fältet och spanar, givetvis rätt i vind. När djuren kommit ut är det bara att gå på, säger Kaj.

”Jag skjuter på avstånd som jag vet att jag behärskar. Alltid liggande med benstöd på studsaren. Chansa aldrig utan var säker när du kramar avtryckaren.”

Kaj Rehnholms taktik är att om möjligt utnyttja de skydd som även ett öppet fält kan ge i form av svackor och höjder när han närmar sig vildsvinen. Men ofta måste han gå helt öppet.

– Då går jag sakta med stor uppmärksamhet på djuren. Om något av dem höjer på huvudet fryser jag i steget, och i regel dröjer det inte länge innan det börjar böka igen så att jag kan fortsätta.

Han går inte närmre än vad han behöver. Kaj Rehnholms råd till jägare utan större erfarenhet av den här sortens jakt är att träna mycket skytte.

– Jag skjuter på avstånd som jag vet att jag behärskar. Alltid liggande med benstöd på studsaren. Chansa aldrig utan var säker när du kramar avtryckaren, säger han.

Lampan skrämmer inte

I de fall han behöver hjälp med att lysa har Yvonne en starkare lampa som hon hanterar till fulländning.

– Det är viktigt att jag också vet var vildsvinen finns. Jag börjar med att lysa upp mot himlen och sänker lampans sken sakta ner på djuren. Om man gör det på rätt sätt blir de inte särskilt oroliga, och Kaj får tid att skjuta ett säkert skott, säger Yvonne Rehnholm.

Att här bor en jägare ­råder det ingen tvekan om. Kaj kopplar av i sitt uterum framför en av sina troféväggar. Foto: Jan Henricson

Hur orkar de då hålla på som de gör? Kväll efter kväll, ofta långt in på natten. Särskilt när jakten varit lyckad och det är vildsvin att ta hand om i slakteriet. Och det är det ju ofta nog.

Unnar sig en ledig kväll

– Man måste vara pensionär eller ha ett arbete som tillåter att man får sova tills man vaknar. Annars går det inte. Numera unnar jag mig en ledig kväll i veckan, det gjorde jag inte för ett par år sedan.

Drivfjädern är tillfredsställelsen som kommer av att hjälpa bönderna. Men trots att Kaj och Yvonne både nära och ofta ser vad vildsvinen kan ställa till med betraktar de dem inte som skadedjur.

– Nej, de är en resurs. Vildsvinsköttet är utmärkt att äta, och vi ser fram emot en regeländring som gör att vi kan dela med oss till fler utan att behöva gå via vilthanteringsanläggningar.

Noggranna eftersök

De är också angelägna om att eftersöken genomförs med lika stor noggrannhet på vildsvin som om det gällt älg eller hjort.

– Jag ställer gärna upp och gör eftersök, om jägarna kontaktar mig i förväg och meddelar att de ska ut. Utöver det har jag mycket att göra med trafikeftersök, också på annat vilt, berättar Kaj Rehnholm.

Kaj tycker inte om när vildsvin utfodras. Det behövs inte, säger han. De klarar sig bra ändå. Han är också kritisk mot när det utfärdas jaktförbud på suggor.

– Ska vi begränsa vildsvinsstammen måste vi skjuta hondjur. Det håller inte när man på vissa jakter utfärdar böter om en sugga skjuts. Resultatet av det blir att i princip alla vuxna ensamma djur fredas under en sådan jakt. Sådana regler har vi inte på älgjakten, och jag förstår inte varför det ska vara annorlunda med vildsvinen, säger Kaj Rehnholm.